måndag 23 juli 2012

Skogens historier i Gästrikland och Hälsingland

SKOGENS HISTORIER I GÄSTRIKLAND OCH HÄLSINGLAND 2001-2007
Mellan 1999-2007 gavs det ut ett mindre bok Skogens historier varje år om spännande fynd från projektet ”Skog och Historia” i Gästrikland och Hälsingland. Jag såg av en tillfällighet i en arkeologisk rapport från Kulturmiljövård och i källförteckning fanns en artikel av Ronnie Jensen om ”Lappgraven” på Bolleberget från Skogens historier 2 (2001). Jag mejlade Ronnie om han kunde kopiera artikeln, men jag fick en hel godispåse med artiklar kopierade i färg. Jo, jag tackar! Ronnie hade kopierat 1-3 artiklar ur varje nummer som han trodde kunde intressera mig. Det gjorde det verkligen!


”Lappgraven” på Bolleberget handlar om en same som hade dött då han hade åkt skidor nedför Bolleberget utanför Bollnäs och dött. De som passerade hade slängt en gren när de passerade platsen och ett offerkast hade uppstått. I samma nummer har Bo Ulfheim skrivit om ”Groparna på klapperstensfältet” vid Kavelbrotjärnen i Njutånger och om Mannen i Tyskgrottan. Vem var han? En händelse från Andra världskriget.

På 1800-talet var det så många vargar att man i Västmanland hade en lag som tvingade varje socken att anlägga en varggrop. Om varggropar och vargjakt skriver Bo Ulfheim i artikeln ”Ingen rädder för vargen här” i Skogens historier 3 (2002).

I Skogens historier 4 (2003) skriver Greger Brennström i artikeln ”En skräckens plats” om en avrättningsplats i Gästrikland och några som blev avrättade där. I samma nummer skriver Leif Andersson  om ”De samiska spåren i landskapet” Hälsingland, bland annat kultplatsen/sejten Lappkyrkan (Lapparnas kyrka) nära Strömbacka, lämningar knutna till Lapp-ortnamn och sockenlappar.

I Skogens historier 5 (2004) skriver Leif Andersson om ”Liggande hönor” i artikeln med samma namn och om dess olika typer som vilstenar och gungstenar, naturbildningar eller människans verk, linjer i landskapet, som gränsmarkeringar, blekingehönor, vid samiska kultplatser och om två liggande hönor i Hälsingland.

Mitt i Västerås i Västmanland finns en liten bergknalle där den sluttar norrut med en glansig ränna likt en rutschbana med skålgropar. I Populär Arkeologi Nr 4 1995 skrev Örjan Hermansson en artikel om slipade rännor att de Alperna var knutna till fruktbarhetskult, att kvinnor som åkte rutschbanor kunde lättare bli gravida. Nu har man i Sverige funnit att det även här finns folkminnesberättelser som berättar samma sak. Ronnie Jensen skriver om sådana slipade berghällar och fruktbarhetskult i Skogens historier 6 (2005) i artikeln ”Se upp i backen!” om tre platser i Gästrikland. Leif Andersson skriver om "Flottning mot Strömmen"

I Skogens historier 7 (2007) skriver Benedict Alexander om tre lämningar som kan vara knutna till skogssamisk kultur. Mellan sjöarna Tälningen och Mållången hade en skogssame söder om Alfta i Hälsingland, enligt en sägen, byggt ett hus under ett stort stenblock med en utskjutande häng på 1600-talet. Idag finns ett rekonstruerat hus på samma plats. Stenen går under namnet Lappstenen. Vid Blistermyrberget väster om Kilafors ligger ett runt röse, cirka 8 meter i diameter mot ett större stenblock. Det kan vara grav, men kan vara en samisk offerplats.

Maria Björck skriver om fornlämningar vid klapperstensfält vid Gästriklands och Hälsinglands kuster i artikeln ”Spår i klapper” och Greger Bennström skriver om fäbodristningar på stenhällar och på träd.

Ser jag till de kopierade artiklarna samlade med kartor och beskrivningar till de intressanta platserna blir man sugen att göra en liknande bok om ”Skogens hemligheter i Västmanland”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar