måndag 6 februari 2017

Nyheter om historiska kvinnor Februari 2017



Nyheter om historiska kvinnor Februari 2017




FORNTIDSUSTÄLLNING I VÄSTMANLAND



Västmanlands läns museum Forntidsutställningen - Utformningen

Karlsgatan 2, Västerås




Stora brister i Forntidsutställning



Av Jouni Tervalampi, februari 2017



Forntidsutställningen på Västmanlands läns museum fick kritik av en besökare för att vara dålig i en insändare i lokaltidningen VLT i januari 2017. Vad berättar då forntidsutställningen? Jouni Tervalampi besöker och granskar utställningen.
Det kan jag förstå. En person som inte har så stora kunskaper blir det obegripligt att man ser en massa föremål i montrar. Stor del av den vikingatida delen av utställningen kretsar kring kvinnor som begravdes obrända i båtar. Jag skulle vilja ha en karta över båtgravarna i Västmanland. Dessutom teckningar över varje kvinna och döttrar från Tuna i Badelunda där föremål är utställda (Tuna bok 1, 41, 59, 61, 86, 91 Tuna bok 2, 145 ).  Under teckningen över kvinnan från 75 en text. ”Se  nr 4 i monter ”Järnålder”, båtgrav 35 . Ryggknappsspänne, se nr 3 i montern ”Utseende” o.s.v.
Texterna kring föremålen är inbundna i ett skinn. Själv hade hellre sett att föremålstexterna och gärna hänvisning till vilket båtgrav inne i själva montern till exempel i monter ”Barnen” med en text, ”Femårig flicka begravd i kammargrav 43. Dotter till kvinnan i båtgrav 48”.
Maktens kvinnor genom tiderna


Av Jouni Tervalampi, februari 2017



Det är de rika kvinnorna som lyfts fram i Forntidsuställningen på Västmanlands läns museum – KRLG2 i Västerås. Kvinnor och samer är del av utställningen, vikingar lyser med sin frånvaro.


KÅSERI OM TUNAGRAVARNA



Kåseri om Tunagravarna



Irma Sohlman


11 mars på Anunds café. Anundshög

E-post från Irma Sohlman

Cafe Anund vid Anundshög Program
http://www.anundshog.se/artikel.asp?strukturId=231



UPPSATS OM KVINNOR I BÅTGRAVAR I VÄSTMANLAND



Fröjd, Maja 2015   Vikingakvinnan. Båtgravar, kammargravar, brandgravar – Vilken roll hade den
vikingatida kvinnan i Västmanland. Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet
Höstterminen 2015





KVINNAN BAKOM KONSTEN



Just nu är "Kvinnan bakom konsten" högaktuellt med Beyoncé gravidbild med tvillingar på Instagram, bilden känner vi igen från konsthistorien.

SVT Nyheter: Konstprofessorn: Det betyder Beyoncés gravidbilder
http://www.svt.se/kultur/musik/konstprofessorn-har-hittade-beyonce-inspiration-till-gravidbilden



Under sex fredagar kommer konstkännaren Sture Gunell att berätta om Kvinnan i konsten på Västerås konstmuseum.

Läsa mer: Föreläsningar Västerås Konstmuseum



SKELETT EFTER HUNNER-KVINNOR



Läsa mer: Hedlund Stylegar, Frans-Arne 2017-01-22. "Hunniske" kvinner på langobardiske gravplasser.
http://arkeologi.blogspot.se/2017/01/hunniske-kvinner-pa-langobardiske.html




Husfru i båt och kammare


av: Elias Ghattas-Lama
Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2014 




 Vikingatida kvinnodräkt berättar




 
Kvinnors roller i det vikingatida samhället. Spår av kvinnor i text och ting.


 Märta-Lena Bergstedt. Södertörns högskola



Västmanlands läns museum Forntidsutställningen



Västmanlands läns museum Forntidsutställningen
Karlsgatan 2, Västerås




Forntidsutställningen på Västmanlands läns museum fick kritik av en besökare för att vara dålig i en insändare i lokaltidningen VLT i januari 2017. Vad berättar då forntidsutställningen? Jouni Tervalampi besöker och granskar utställningen.

Maktens kvinnor genom tiderna

Av Jouni Tervalampi, februari 2017

Det är de rika kvinnorna som lyfts fram i Forntidsuställningen på Västmanlands läns museum – KRLG2 i Västerås. Kvinnor och samer är del av utställningen, vikingar lyser med sin frånvaro.



Smycken från kultprästinnor funna i Badelundaåsen i Hökåsen



Nr 1 i montern ”Bronsålder” är fynd från ett depåfynd på Badelundaåsen.

Vid den södra delen av den forna sjön Hoen (Kraft, 106, Tervalampi) låg det två gårdar: Alvsta och Jädra. Tre stycken olika nedgrävningar av kvinnliga bronsföremål låg inom ett litet område på Badelundasåsen vid Hökåsen (Bohlin, 125-132). De bars av kvinnor under olika tidsperioder, möjligen döttrar från samma släkt från Alvsta (Wellinder) eller Jädra gård. Vid högtider bar kvinnan sina smycken och kärl vid ceremoniplatsen vid Hökåsen skola, 200-300 meter söder om Badelundaåsen, där det finns en jätteskålgrop och hällristningar. I skålgropen kan det ha skett rituell malning. Fynden kallas depåfynd, men frågan är om de inte är jordoffer till Moder Jord eller Solguden/Solgudinnan (Tervalampi 2012).



Offer till Moder Jord vid ”Helgasjön” ca 600-500 f. Kr.



Nr 3 i montern ”Bronsålder” är fynd från en forntida helig sjö, möjligen Helgasjön (Torun Zachrisson, 78), idag benämnd Svartmyran där tre halsringar av brons tillverkade i samma verkstad hittades i myren ( Claeson, 66-71). Sjön var en helig på cirka 600-500 f. Kr. och ligger några hundratals meter från bronsåldergården Vångsta. De som har ägt gården har bytt till sig de tre halsringar och offrat halsringar vid tre olika platser vid sjön: Helgabogda och Stora Jacksbo. Det kan vara flera orsak: Att en kvinna från Vångsta hade svårt att bli gravid och offrade en halsring i sjön till Moder Jords ära och fortsatt med de två andra ringarna. (Tervalampi 2004, 11) Eller, så var de missväxt i ett eller flera år möjligen på grund av en klimatkatastrof. På en hällristningsplats på Badelundaåsen hade någon lämnat en malsten i en stor skålgrop där den låg tills jag fann den i mitten av 00-talet (Tervalampi 2012, 28-31).



Grav X (Okänd) - Sveriges guldrikaste grav från 200-talet



Nr 3 i montern ”Järnålder” är från Sveriges guldrikaste grav.
När arkeologer grävde ut Sveriges rikaste guldgrav döpte man graven till grav X (X för okänd). Idag vet vi bättre. Arkeologen Kent Andersson var den som lyfte fram att kvinnan i grav X hade fingerring och halsring av guld, glas och romerska kärl som stämde med en kvinnas grav på Själland. Att hon gifte sig med en hövdings son från Tuna i ett alliansäkteskap för att släkten skulle få tillgång till järn och dyrbara pälsverk (Andersson, Fernstål).



Sveriges största agraffknappar ägdes av en bygdehövding från Nicktunabygden på 400-talet



Föremålen i nr 2 i montern ”Utseende” tillhörde en man mellan 50-80 år.

Den rikaste kände mannen i Västmanland på 400-talet ägde Tuna-gården Nicktuna i dagens Tortuna socken. Familjen kontrollerade den södra av två bygder i Tjurbo härad som omnämns på 1300-talet, likt andra härader som hade två ihopslagna hundaren Siende (Gor hundare och Se hundare) och Tuhundra (de två hundaren). I mannens grav, som låg på norra sidan av Lillån (raä 106, Ström, 39-41), låg det fyra förgyllda agraffknappar och ett förgyllt reliefspänne och var tillverkade på Helgö i Mälaren (Ström, 41, Lamm, 22). Agraffknappar vid skjortärmen och mantlar bars både av män och kvinnor (Waller, 98, 106, 107). På två av agraffknapparna är motivet en triangel, möjligen en tresidig stensättning som förebild, och Oden samtalar med en av korparna Hugin eller Munin (Arrhenius, 198, Ström, 41, Lamm, 19).



Modet hos båtgravskvinnor på 800-talet



Utställningen lyfter fram kvinnor som begravdes på 800-talet som bar på samma smyckesmode; likarmat spänne med två ovala spännen, som två kvinnor som begravdes i urholkade stockbåtar vid Sagån i Sala (Almgren) som visas i nr 1 och 2 i montern ”Järnålder”, slädgraven från Sagån (Almgren, Tervalampi 2014, 11) som visas i nr 1 i montern ”Järnålder” och från båtgrav 75 ifrån Tuna i Badelunda (Schönbäck, 59) som visas i nr 4 i montern ”Järnålder”.



Samisk tillverkad båt och ett svärd ägt av en same



I utställningens centrum ligger en samisk tillverkad utspänd stockbåt med ett sydd sidobord på sidorna av båten (Larsson, 369, Schönbäck, 66 ). Det var en kvinna med en völvastav (Elgh) som låg i båtgraven 75 vid Tuna gården även benämd som Junkertuna, i dagens Tuna i Badelunda (tidigare Furby) socken, 1,5 km norr om stadsdelen Bjurhovda i Västerås. Båten var hennes och hon hade beställt båten av en samisk båtbyggare som levde i Västmanland. Gården tycks ha haft återkommande kontakter med samerna. Fem sprickor i stockbåten har alla lagats på samma sett, plana träribbor har sytts fast ovan sprickan (Schönbäck, 64-66). Ägarinnan till gården och båten har sänt efter en samisk båtbyggare för att laga sprickor, möjligen flera gånger.

Ett föremål i utställningen har ägts av en same. I montern ”Järnföremål” hänger ett tidig medeltida svärd (1100-talet ?) som kom från en plundrad stensättning från en samisk gravö, nu längst ut på Djupnäs udde i sjön Åmänningen (Tervalampi). Svärd var vanligt hos samerna (Inger Zachrisson, 80,83), men väldigt ovanligt hos de västmanländska vikingarna.

Föremålen från utgrävningarna från de samiska gravarna från 600-talet vid Virsbosjön (Torun Zachrisson, 69) finns inte med på utställningen.



Läs mer:


Almgren, Oscar. 1907. Vikingatidsgrafvar i Sagån vid Sala. Fornvännen 2. Stockholm. pdf
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/545/1907_001.pdf?sequence=1
Andersson, Kent 2011. Äktenskapsallianser över vida områden – Tunagraven. Guldålder svenska arkeologiska skatter. Balderson förlag. S. 38-47.
Arrhenius, Birget 1994. Järnåldern. Stenåldern - Bronsåldern - Järnåldern. Signums svenska konsthistoria. Lund. S. 163-225.
Bohlin, Anne, Västmanlands bronsålder. VFÅ XLVII 1967-68. S. 98-162
Claeson, Claes, Tre västmanländska halsringar från omkr. 600 f. Kr. VFÅ XXIV 1936. S. 66-71
Elgh, Stefan 2014. Völvan i Badelunda. Tema Forntid: Spaning 22-23. S. 28-31
http://www.vastmanlandslansmuseum.se/files/2/35/spaning_forntid.pdf
Fernstål. Lotta 2004. Delar av en grav och glimtar av en tid. Om yngre romersk järnålder, Tuna i Badelunda i Västmanland och personen i grav X. Stockholm Studies in Archaeology 32
Kraft, John, Gorunda.
VFÅ 71 1994. S. 103-112
Lamm, Jan-Peder, Nicktunafyndet.
VFÅ 61 1983. S.15-23
Larsson, Gunilla 2007. Ship and Society. Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden. Aun 37. Uppsala University, Department of Archaeology and Ancient History.
Schönbäck, Bengt 1994. Båtgrav 75.
Tuna i Badelunda. Guld, kvinnor, båtar 1. Västerås kulturnämnds skriftserie 27. S. 44-73.
Stiftelsen kulturmiljövårds vetenskapliga program 2009 pdf
http://www.kmmd.se/PageFiles/383/Vetenskapligt%20program.pdf
Ström, Krister 1974.
Fornlämningar och fornfynd i Tortuna socken. Tortuna hembygdsförening. Bergstrands Tryckeri.
Tervalampi, Jouni 2004. Slädarna från Saladamm vid Sagån. Silverräven. Medlemsblad för Sala Släktforskarförening, 6 februari 2004 Nr 14. S.11
Tervalampi, Jouni
2012. Solmyter. Eget förlag
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) Utan titel.
VFÅ = Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands läns museum
årsskrift 1874-2001
Waller, J. 1996. Dräktnålar och dräktskick i Östra Mälardalen. AUN 23. Uppsala.
Welinder, Stig, Gravfältet vid Alvesta.
VFÅ 62 1984. S. 163-176
Zachrisson, Inger 2006. För tusen år sedan – En resa bland sydsamer. Sápmi YIK – Livet i samernas bosättningsområde för ett tusen år. Sami Studies 3. Red. A. Amft & M. Svonni. Umeå universitet. S. 75-84.
Zachrisson, Torun 2009. Del 2. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Vetenskapligt program 2009. Kulturmiljövård Mälardalen Skrifter 1. Västerås. S. 23-116

onsdag 1 februari 2017

Nyheter om arkeologi och historia februari 2017

Nyheter om arkeologi och historia februari 2017
Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016
KÄND REPORTAGEFOTOGRAF DÖD
Fotografen Lennart Nilsson är död. Han är mest känd som vetenskapsfotograf med bilder på barnets utveckling i kvinnans mage. Själv gillar hans bilder när han arbetade som reportagefotograf, klassiska reportage som säljakten, barnmorskan med flera. Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, skrev några fina ord i Aftonbladet Kultur (Söndag 29 januari 2017):
Lennart Nilssons gärning finns samlad i två praktverk som, det vågar jag påstå, varje läsare vårdar närmasr hjärtat: Lennert Nilsson - Hans livs bilder (Albert Bonniers förlag) och Lennart Nilssons Stockholm (Bokförlaget Max Ström). De förtjänar ett raskt nytryck,
Jag tycker att den förstnämnda boken inte alls lyfter hans fotoreportage utan boken ser mer ut som en pressfotobok då förlaget lyfte fram enstaka bilder ur olika fotorepotage. Jag vill hellre se en fotobok där Lennart Nilssons fotoreportage är utformade som fotorepotage med 5-20 bilder från varje reportage i boken.


VIKINGAUTSTÄLLNING I ESTLAND 2017
Ruotsin ja Viron viikinkiaikaisia löytöjä esillä Tallinnassa


BIRKAKUNGENS JARLS GÅRD FUNNEN PÅ BJÖRKÖ ?

Läsa mer: Forskning.se 2017-01-19. Tidigare okänd stormannagård upptäckt på Birka
http://www.forskning.se/2017/01/19/tidigare-okand-stormannagard-upptackt-pa-birka/

pdf http://www.mynewsdesk.com/material/pressrelease/1754165/download?resource_type=resource_attached_pdf_document
BRONSÅLDERSKOMPLEX RÄDDAS I UPPLAND
Tistelkullen – en stencirkel till guden Tyrs ära räddas från utplåning.
Läsa mer: Hjuberger, Grethel 2017-01-04.3 500 år gammal Rimbohistoria räddas när väg 77 byggs om. Norrtelje Tidning


ÄTTLINGAR TILL SKOGSSFINNAR DNA-UNDERSÖKS

Nilsson, Hedvig 2016 skogsfinnarnas DNA kartläggs i norra Värmland.
Nyheterna P4 Värmland


NEDBRÄND HALLBYGGNAD FRÅN 500-TALET FUNNEN VID UTGRÄVNING
Läsa mer: Thelin, Malin 2016-11-23. Våldsam brand drabbade järnåldersfolket. Sveriges Radio P4 Malmöhus
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6570758
VEM KOM FÖRST TILL SVALBARD
Rapp, Ola Magnus 2017-01-06. Fortsatt uenig om hvem som kom først. Svalbardsposten

UTSTÄLLNING OM VIKINGAR I SIGTUNA
Nättidningen Svensk Historia


Kommande i Mars månads nyheter
BESÖKARE KRITISERAR FORNTIDSUTSTÄLLNINGEN I VÄSTERÅS
Forntidsutställningen på Västmanlands läns museum får kritik av en besökare för att vara dålig i en insändare i lokaltidningen VLT i januari 2017. Vad berättar då forntidsutställningen? Jouni Tervalampi besöker och granskar utställningen.
Kommande i Mars månads nyheter




Historiska nyheter om samer februari 2017

Historiska nyheter om samer februari 2017


SAMER PÅ KÖPINGS MUSEUM
Samernas national firas den 6 februari. Men redan den 4 februari i Köping
Sapmi - vår del av världen


4 februari - 23 april 2017
Utställning producerad av Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Föremål från Ájttes samlingar tillsammans med foton av naturfotograf Kate Kärrberg. Lördag 4 februari invigningstalar landshövding Minoo Akhtarzand
.


GAMMAL FÖRLEGAT SYN PÅ SAMER I BOK OM DALARNA
Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016
UNIKT FOTOGRAFI PÅ TVÅ SAMERBARN FRÅN ELLIS ISLAND I AMERIKA
Augustus Sherman (1865-1925) arbetade som chefregistrator på immigrantön Ellis Island utanför New York i Amerika och han var en hängiven amatörfotograf som tog kameran till sitt arbete och porträtterade nya immigranter och ett fotografi är på två samebarn, en pojke och en flicka. Okänt vilka det var. Han fotograferade även en samekvinna från Norge.

Läsa och titta mer: Portraits of Ellis Island Immigrants – Augustus Sherman.


100 ÅRS KAMP MED MAGERT RESULTAT
Rydenfalk, David 2017-01-18. Hundra års kamp för samiska rättigheter - få nämnvärda resultat Sameradion & SVT Sápmi.
NORRBOTTEN EN MÖTESPLATS UNDER TUSENTALS ÅR

Läsa mer: Harnesk, Nils 2017-01-04. Norrbotten – en mötesplats under 10 000 år. Norrbottens museum arkeologi
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2017/01/04/norrbotten-en-motesplats-under-10-000-ar/

SAMISKA BARN AUKTIONERADES UT TILL LÄGST BJUDANDE
Elisabeth Renström, Pekka Kenttälä och Gunilla Nordlund 2017-01-16. Svält och missväxt drev familjer att
lämna bort barnen. Sveriges Radio P1 Släktband


Ericson, Peter 2017. Fjällrenskötsel i söder del 1.
Fjällrenskötsel i söder del 2.
KARIN BOJS ANSER ATT SAMER KOM TILL LAPPLAND PÅ 500-TALET
Vetenskapsjournalisten, Karin Bojs och släktforskaren Peter Sjölund anser att en grupp samer kom till Lappland på 500-talet i samband med tamrenskötseln kom till Lappland i boken Svanskarna och deras fäder. De senaste 11000 åren (2017). Det är inte veteskapligt belagt utan en gissning från hennes sida. Själv (Jouni Tervalampi) anser jag att de språkliga samerna massutvandrade från östra delen av Fennoskandinavien till den västra sidan cirka 2000 f. Kr. (Tervalampi, 15-17). Också en gissning. Det är problemet när vi försöker tolka dna från nutida människor.
Hela boken är gissningar när olika mutationer uppstod, vilket enligt Bojs och Sjölund, ska det ha bland annat skett 300, 600 och 1000 e. Kr. (sid 58-59, 75) till exempel levde en man på 200 f. Kr. som bar på mutationen I-L1301, benämd Inge: ” DNA från privatpersoner pekar mot att Inge bodde i jordbruksbygdern runt Vänern” (sid 73). Hur kan man genom dna på levande personer placera denna pesron till en viss plats för 2200 år sedan? Det måste finnas ett jämförelse dna från ett manligt skelett som bodde vid Vänern 200 f. Kr.
Kanske får vi veta lite mer om några år. Just nu pågår dna-forskning på skelett på Uppsala universitet, Atlas-projektet (Zachrisson, 101), som ska vara klart 2020. Samtidigt kommer det i fortsättningen vara stora luckor då skelett från forntiden är begränsat. Tyvärr, ligger Finland långt efter i kunskapen att ta fram förhistoriskt dna, inte ett enda förhistoriskt dna har publiserats i vetenskapliga artiklar fram till januari 2017. Sedan har jag ingen aning om de också ingår i Atlas-projektet.


Tervalampi, Jouni 2016. Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Zachrisson, Inger 2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv. Ordvisor förlag


Kommande i Mars månads nyheter
BESÖKARE KRITISERAR FORNTIDSUTSTÄLLNINGEN I VÄSTERÅS
Forntidsutställningen på Västmanlands läns museum får kritik av en besökare för att vara dålig i en insändare i lokaltidningen VLT i januari 2017. Vad berättar då forntidsutställningen? Jouni Tervalampi besöker och granskar utställningen.














måndag 30 januari 2017

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016

Bronsåldern 30 januari 2017

Drömmen att vara en del av bondeskandinavien

Vissa av arkeologerna på Dalarnas museum har svårt att acceptera att endast samer bodde i hela Dalarna fram till cirka 200 e. Kr, (Tervalampi, Carlsson, 300).
Arkeologerna, Greger Bennström och Maria Lannerbro Norell, ställer frågan i kapitlet ”Älgar och krukor” i boken Arkeologi i Dalarna (2016) om inte bondekulturen började cirka 2500 f. Kr. (167, 173, 196-197). Författarna menar att anläggande av fångstgropssystem mellan 2500-1900 f. Kr. krävde att människor var bofasta. Det tar även arkeologerna Joakim Wehlin och Maria Lannerbro Norell i artikeln upp i artikeln ”Gravrösen och den första metallen”. De försöker övertyga läsarna att det fanns en begynnande bondestenålder och hövdingedömen i Dalarna på bronsåldern.
Författarna anser att det fanns en bondekulturkontinentitet från cirka 2000 f. Kr. och framåt. Stenåldersbönder skulle ha tagit sig upp för Klarälven från Vänern i Värmland och bosatt sig vid Tisjön i Dalarna. ”Vid Tisjön har man hittat tre dolkar av flinta och en holkyxa av brons” (sid 196). På 1000 f. Kr. anlade bönderna fångstgropssystem för vildren söder om Tisjön och på 500-talet begravde sina döda på en udde vid Örviken vid Tisjön, med en typisk samisk skinnskrapa av järn i en av gravarna (Zachrisson, 204-205). Tror vi på det här? Nej!
Snarare typisk för jägarbefolkning. Flintdolkarna och holkyxan av brons har kommit till Tisjön genom handel med den samiska jägarbefolkning. Inget gårdsgravfält från bronsåldern har man funnit vid Tisjön.
Ren- och älggropar finns endast avbildade på jägarbefolkningens hällristningar, aldrig på böndernas hällristningar (Se fotografiet på hällristningarna från Glösa i Jämtland på sidan 180). Jag kan inte se någon koppling mellan fångstgropssystem och bönder. Snarare är tolkningen att stenåldersjägarbefolkningen ska ha rört sig över stora områden överdriven. Det visar inte minst nedgrävda hus med omgivande vallar, de så kallade boplatsvallar. För övrigt anser jag inte att de försvinner kring 2000 f. Kr. som det står i boken. De fortsätter hos jägarbefolkningen samerna till vikingatid: Ett nedgrävd hus, 7 x 4 m, med omgivande vallar grävdes delvis ut 2002-2003 (Andersson, 14-15) vid Svarttjärn i Nordmalings socken (raä 648) i Västerbotten visades vara en samisk smedja, samtida med de samiska järnframställningsplatserna i Norrbotten (Norgren, Bennerhag 2012, Bennerhag 2013 ). Ett fyrkantigt nedgrävt hus med omgivande vallar finns vid Aborrtjärn (Tervalampi 2016, 7-8) utanför Fagersta i Västmanland (samisk smedja?). De så kallade Stalotomterna på fjällen är nedgrävda samiska bångstångskåtor för skydd mot kraftiga vindar (Mulk, 139-149).
Författarna menar att det fanns en fast boende bondebefolkning som bedrev boskapsskötsel på bronsåldern kring 1000 f. Kr. (sid 201-202). Enligt arkeologerna är rösen och lösfynd av dolkar av flinta och bronsföremål liktydligt med bondbefolkning. Arkeologerna anser att det fanns en skeppssättning (läs: bondekultur) vid Tingsnäset vid sjön Siljan. Tittar vi på Inga Sernings fotografi (på sidan 53 från boken Rättvik) ser vi att den föreställer en kistgrav av sten i en rund stensättning, där ena sidan av stenkistan är rät som en linje, och de som har byggt stenkistan har lagt en sten på varje ände av stenkistan. Vilket man skulle kunna tolka med lite fantasi att en urholkat stockbåt var förebilden. Det är helt uppenbart att arkeologerna har övertolkat graven från Tingsnäset. Från Västmanland är de fåtaliga skeppssättningar från bronsålder till exempel bronsålderskomplexet vid Lärkkärret i Kärrbo socken (raä 7) ståtliga synliga monument och inte gömda i stensättningar. En kistgrav är utgrävt norr om dagens ICA-Gryta i Västerås i Västmanland (Västerås raä ). Arkeologerna anser att Tingsnäset var en tingsplats för 3000 år sedan för östra Siljansbygden i ett hövdingedöme, själv anser jag att tingsplatsen är från vikingatid-tidig medeltid (Tervalampi) då det inte fanns några bondgårdar vid Siljan 1000 f. Kr. Arkeologerna anser att: ”Liknande hövdingedömen har sannolikt funnits vid sjön Runn, Tunaslätten, Stora Skedvi, Väsman, Tisjön och i Hedemora- och Avestatrakten” (sid 202).
Det är arkeologen, Jonathan Lindström, som har lanserat idén att det skulle funnits sex hövdingedömen på norra sidan av Mälardalen ”invid Köping, Västerås, Enköping, Uppsala och Lena och i norr fanns dessutom storbygden i Tierp” (Lindström, 229-230). Den stora Hågahögen från bronsåldern som innehöll guldföremål är det enda exemplet i Uppland där en hövding förmodligen kontrollerat flera gårdar. Att det ska ha funnits en hövding i Köping under bronsåldern tror jag inte dugg på. På järnåldern, mellan Hedströmmen och Kolbäcksån, fanns det 8-9 bygder (Tervalampi). Inte ens kungen/drottningen vid Anundshög på järnåldern kontrollerade området mellan Kolbäcksån och Sagån, utan enbart 5 närliggande bygder kring Anundshög (Tervalampi). Endast två platser i Västmanland liknar Hågahögen; jätteröset vid Värpeby i Kolbäcks socken (raä 5, T. Zachrisson, 55), möjligen från järnåldern, kan ha kontrollerat några gårdar i dess närhet och storhögen vid bronsålderskomplexet vid Lärkkärret i Kärrbo socken (raä 6).
Jag påstår att det är rena fantasier om att det skulle funnits bondebygder i form av små hövdingedömen under bronsåldern i Dalarna. Rösena från de påstådda hövdingedömen från bronsåldern i Dalarna stämmer överhuvudtaget inte på rösenas lägen hur bönder som levde nere vid Mälaren begravde sina döda vid gården, som till exempel gårdsgravfältet vid Vedbo (Västerås raä 118), Skiljebo (Västerås raä 475) eller Hornåsen (Rytterne raä 1) i Västmanland. Bönder begravde inte sina döda på öar, vid uddar eller näs i sjöar. Gravar på öar är ett typiskt gravskick för jägarbefolkning genom årtusenden, likaledes att begrava på uddar (Sundström, 21-27, Tervalampi 2016, 20-29, 32, 35-37, 44-45, 114-118, Zachrisson 1997, 50-52, 195-200, 221-228, Zachrisson 2004, 22-24, 32-34, 46-50).


Andersson, Berit 2003. Laxforsen. Konsekvensanalys av RAÄ 332, hällristning, vid Öre älv, Nordmaling socken och kommun, Västerbottens län. Västerbottens museum
Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.
Bennerhag, Carina 2013-01-11. Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/01/11/vivungi-ett-eldorado-i-norrbotten/
Carlsson. Eva 2016. Gården och landskapet. Arkeologi i Dalarna – Dalarna 2016. S. 296-327
Lindström, Jonathan 2009. Bronsåldersmordet. Norstedts. Stockholm
Mulk, Inga-Maria 1994
Sirkas - ett samiskt fångstsamhälle i förändring Kr.f.-1600 e.Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis, 6. Umeå.
Eleonor Norgren 2016-12-14. 2000 år gammalt järn skriver om historien. Sveriges Radio P4 Norrbotten. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6588255
Serning, Inga 1966. Socknens förhistoria. Rättvik 1:1. S.11-57
Sundström, Jan 1997. Järnålder i fångstlandet.Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. S. 21-40
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) Utan titel
2016.
Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Zachrisson, Inger 1997.
Fångstmarker och fjäll, Varför samiskt?, Möten mellan människor, Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. S. 46-52, 189-220, 221-234
2004. Idre sameby – sydligast i Sverige. Idre sameby – Med historiska spår i framtiden. Bokserie Gaaltije 3. Idre/Östersund. S. 11-50.
Zachrisson, Torun 2009. Del 2. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Vetenskapligt program 2009. Kulturmiljövård Mälardalen Skrifter 1. Västerås. S. 23-116

14 januari 2017
GAMMAL FÖRLEGAT SYN PÅ SAMER I BOK OM DALARNA
Förlorad kunskap
Dalarna brukar beskrivas som det svenskaste av alla landskap med dalkullor och midsommarkransar. Dalkullor och dalkarlar på 1800-talet hade större kunskap om samer än vissa arkeologer på Dalarnas museum. På 1830-talet pekade kullor och dalkarlar ut stensättningar vid sjön Hinsen och sade att det var gravar efter ”lappar”, samtidigt som den sista renskötande samen, Anders Nilsson med familj, vandrade i Dalarna och Hälsingland. I läroboken Svenska folkets historia. Till Gustaf Vasa (1832) , återgivit i Möten i gränsland (1997, Zachrisson sid 197) står det:
Vid Finnbo fäbodar, invid sjön Hinsen i Svärdsjö och Sundborns socknar, finns små gräsbevuxna jordgrafvar, som folket kallar Lappgrafvarne.
Stensättningarna grävdes ut 1963 och en stensättning är daterade till 1000-talet. (Serning, 48)
Gammal förlegad syn på samerna i presenteras årsboken Dalarna 2016 – Arkeologi i Dalarna. Arkeologen Joakim Wehlin menar i artikeln ”Fångstmarkens folk” om fångstmarksgravar att ”Det är därför näst intill omöjligt att klargöra huruvida det rör sig om samiska grupper som tar upp norröna influenser eller tvärtom”. Det tycker jag finner mycket märkligt, då det är väldigt tydligt hur bönderna och jägarbefolkning begravde sina döda på brons- och järnåldern (Tervalampi, 20-37, 114-118, Tervalampi ), dessutom vet vi väldigt bra vilka bondgårdar som fanns i olika landskap genom skriftliga källor och skattelistor. Vikingatida gårdar upphör inte i tomma intet utan har nästan 100 procent en fortsättning in i medeltiden (Tervalampi).
Wehlin tillhör till en yngre generation med ett gammalt synsätt om samer som bland annat arkeologen Evert Boudou företrädde med om att fann man föremål tillverkade av skandinaver, eller ett tamdjur, i en fångstmarksgrav så måste det vara bönder. (Baudou. Zachrisson 2016, 46-62)
Wehlin tar inte upp när samer uppstod i Dalarna, utan hans tolkning är en variant på Åke Hyenstrands artikel i Historiska nyheter Nr 33 1989 där ”samer” finns tryckt på en av hans kartor om de så kallade fångstmarksgravar i Dalarna. Hyenstrands tolkning var att bönder flyttade ut till skogssjöarna på vikingatid där fångstmarkagravarna låg. Wehlin menar att det sker på 500-talet och tar upp fångstmarksgravar från yngre järnåldern vid Hästudden vid sjön Amungen i Rättvik socken, Örviken vid Tisjön i Malungs socken, Korsnäset vid sjön Björken i Grangärde socken och Norra Bredsundsnäset i Transtrands socken.
Samerna trängdes undan på 500-talet i Dalarna
I artikeln ”En vendeltida skida från Vålberget i Malung” i Skinnarbygd 2015 skriver Wehlin: ”De äldre gravarna innehåller fynd som mer tydligt kan kopplas till jakt och fångst emedan de yngre gravarna i större utsträckning kan kopplas till jordbruk och den norröna ideologin och samhällssystem”. Läser man mellan raderna i boken ser jag att Wehlin inte anser att samer kunde framställa järn och vara smeder. Att arkeologer funnit svärd i gravar tyder på att bönder begravts i graven. Att arkeologer funnit ben från häst och får/getter i gravar. Och ett fall, Hästudden vid sjön Amungen, hade den döde begravts i en gravhög med med hammare, täng, möjligen ben från häst. Då måste det vara skogsbönder som har kört bort samerna från samma område. Han menar att samerna inte bytte till sig enstaka hästar och får och kunde bedriva fårskötsel, klippa fåret och spinna ull.
Trots att Wehlin erkänner att man INTE har funnit eneggade svärd, smedsverktyg, träsnickeri och kammakeri i Dalarnas odlingsbygd vid älvdalarna menar han att skogsbönder hade en egen typ av skidor (Wehlin 2015, 43) och begravda sina döde likt sina bortdrivna samer på uddar vid sjöar och inte vid bondgården.
Det mest märkliga är att inga av Wehlins skogsbönder på yngre järnåldern vid Tisjön, Horrmundsjön och Amungen finns som byar på 1500-talet. Däremot finns ett samiskt viste Lappkojsholmarna i sjön Amungen.
Baudou, Evert 2002. Kulturprovinsen Mellannorrland under järnåldern. Namn och bygd 90. (s. 5-36)
Hyenstrand, Åke 19
85. Förhistoria och medeltid - sju skisser. Historiska nyheter Nr 33 1985, s 16
Serning, Inga 1966. Dalarnas järnålder. Stockholm
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) utan titel
2016.
Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Wehlin, Joakim 2015.
En vendeltida skida från Vålberget i Malung, Skinnarbygd. Malungs hembygdsförenings årsbok 2015.(s. 33-45)
Zachrisson, Inger 1997. Varför samiskt? Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm (s. 189-220)
2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv. Ordvisor förlag