lördag 29 augusti 2009

STORHÖGAR 4

EN STÖRRE HÖG GRÄVS UT PÅ EN Ö I VÄNERN

En större hög, 20 meter i diameter, vid Sunnerby på Kållandsö i Vänern norr om Lidköping håller på att grävas ut. Vid gravfältet finns det cirka 90 gravar, stensättningar och högar. Högen går under namnet Kungskullen.

Runt 500-600-talet var process då hela Skandinavien gick från att bestå av en massa småbygder med varsin kung, till ett mer regionalt kungarike. Det syns tydligaste kring Mälaren. Den som har begravts i storhögen i Sunnerby var förmodligen en stormannahövding, möjligen underställd en regional kung kring Linköpingstrakten. Kungakullen ligger några kilometer från Skalundahögen som är 67 meter i diameter och vid Tuna en storhög cirka 60 meter i diameter på här. Möjligen är den som ligger i Skalundahögen en regional kung av samma typ vi ser vid Anundshög utanför Västerås och högarna Gamla Uppsala i Mälardalen.

Läsa mer: SR P4 Skaraborg 2009-08-26 Unikt gravfynd på Kållandsö.
http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3056741
Vänermuseet. 2009. Sveriges enda kända skeppsbegravning!
http://www.vanermuseet.se/html/links/forskning/forsk_ark_sunner.html
http://www.vanermuseet.se/images/pdf/rapport2003_2.pdf
Rundkvist, Martin 2009-08-27. Ladies of the Barrow. Bloggen: Aardvarchaeology.http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2009/08/ladies_of_the_barrow.php

måndag 24 augusti 2009

STORHÖGAR 3

TARA, SCONE och ANUNDSHÖGSOMRÅDET

Arkeologerna Alexandra Sanmark och Sarah Semple skriver i uppsatsen ”Places of Assembly: New Discoveries in Sweden and England” i Fornvännen 2008/4 om tingsplatser och tinghögar. Där redovisas utgrävningsresultat främst från tingshögen vid Aspa Löt i Södermanland och ”möteshögen” vid Scutchmer Knob i England. Tingshögen vid Aspa Löt är 30 meter i diameter och 4 meter hög, med avplanad topp, och ligger i en svacka. Några meter öster om Tingshögen går den gamla Eriksgatan. Den påminner lite om tingshögen i Dingtuna socken i Västmanland som ligger ett par meter söder om Eriksgatan och på norra sidan om Eriksgatan finns en liten höjd och som sluttar ned mot Eriksgatan. Dingtuna är Västmanlands runtätaste socken. Vid undersökningar vid tingshögen vid Aspa Löt drog man schakt runt tingshögen men fann inget av arkeologiskt värde.Tyvärr, gjorde man ingen undersökning av själva tingshögen. Frågan är fortfarande olöst om det är en gravhög eller en tom uppbygd tingshög.Högen vid Scutchmer Knob i England var ursprungligen konformad, 43 meter i diameter, med en avplanad topp. Den ligger intill den förhistoriska vägen Ridgeway. Här har arkeologorna funnit fynd som sträcker sig från bronsåldern och framåt. Även Anundshög nämns, men av artikeln kan man utläsa att den skrevs före innan arkeologerna gjorde sin undersökning vid Anundshög i augusti 2008. Om Anundshög har Sanmark och Semple skrivit i artikeln ”tingsplatsen vid Anundshög” i Populär Arkeologi 4/2008. Arkeologerna Alexandra Sanmark och Sarah Semple menar att Anundshög, Tara på Irland och Scone i Skottland är unika platser och kan inte jämföras med andra undersökta tingsplatser.Tara kullen - ”Hill of Tara” är 318 x 264 meter stor och är av Irlands mest kända fornlämningsområde. På Moot Hill vid Scone i Skottland var platsen där konungariket Alba valde sina sina kungar cirka 900-1286.

Läsa mer: Sanmark, Alexandra och Semple, Sarah 2008. Places of Assembly: New Discoveries in Sweden and England. Fornvännen 2008/4. Sidorna 245-259

fredag 21 augusti 2009

STORHÖGAR 2

AVHANDLING OM STORHÖGAR

Peter Bratt som grävde vid Anundshög i slutet på 1990-talet är klar med sin avhandling om: Makt uttryckt i jord och sten. Stora högar och maktstrukturer i Mälardalen under järnåldern.
Bratt var med och gjorde en delutgrävning av Anundshögen 1998, men den som förväntar att få mer information och tolkningar om Anundshög blir besviken. Det står endast ett par rader om Anundshög. Ur ett västmanländskt perspektiv lyfts storhögarna vid Hamre och Gullhögen fram. I avhandlingen finns en bra förteckning över storhögar kring Mälardalen. En utmärkt referensbok för arkeologer och andra som är intresserade av arkeologi. Ett problem blir ju om uppgifterna är felaktiga. Peter Bratt tolkar samtliga gravar i Gullhögen (Bratt nr 75) vid Anundshög som brandgravar. Arkeologen Birgit Arrhenius skrev en artikel i Badelunda-BYGDEN Jan 2007 och anser att svärdspärlan och sköldnitarna kom från en kammargrav typ Morken, då man hittade obrända ben efter en häst intill vapenfynden. I Vestmanlands Läns Tidning, den 26 maj 1954, kunde man läsa i artikeln ”Gravkulle utgrävd vid Anundshög”: ”Man har också hittat ett kranium av en häst.”. Bratt menar att där en storhög byggts över andra gravar tyder på ett maktövertagande av gården utifrån. Då den nya ägaren dör begraver man den över äldre gravar. Birgit Arrhenius menar att det handlar om att visa på sin släktskap med sina förfäder. När det gäller Gullhögen anser hon att kammargraven var nedgrävd i åsen. Eftersom brandbålet låg tillsammans med föremål från kammargraven så innebär det att brandbålet måste skett direkt ovanpå kammargraven eller inne i kammargraven. Det som Bratt menar är grav 4-5 och grav 6 ska nog ses som ett enda brandbål ovanpå kammargraven, där föremålen kommer från kammargraven och brandgraven. Det är först när kvinnan brändes på 700-talet som både kammargraven och de små rösen blir övertäckta av den 23 x 21 meter stora gravhögen.
Den mystiska storhögen vid Ingeberga i Badelunda socken som nämns i äldre litteratur och ansågs på slutet av 1800-talet vara försvunnen, anser Bratt (sidan 366) att det är Västerås (Badelunda) raä 403. Vilket är felaktig!” Jag återfann storhögen vid Furby för nästan tio år sedan. Rätt raä-nummer är Västerås (Badelunda) raä 397/514. Högen är 27 meter i SO-NV riktning och cirka 3 meter hög. Jag (Jouni Tervalampi) har skrivit om högen i ”Den 'försvunna' storhögen som inte är försvunnen" i Badelunda-BYGDEN Nr 10 - september 2003 och i artikeln "Storhögen vid Furby, norr om Anundshög, utanför Västerås" i Arosiana - Västerås släktforskarklubb Nr 2 - 2003 http://medlem.spray.se/jaaaaa/Arosian2003Nr2.html
Sedan finns en cirka 40 meter diameter stor flack hög, 0,5-1 meter meter hög, vid Skälby i Badelunda, Västerås (Badelunda) raä 430. Jag förstår att många av uppgifterna om storhögarna har Peter Bratt hämtat från fornminnesregistret och inte haft möjligheten att besöka flera hundra storhögar. Tyvärr, så finns det ju en massa felaktigheter även i fornminnesregistret. Vid Hagbyholm (Irsta raä 44) ska det finnas en 20 meter stor hög på gravfältet. Det finns bland annat ett stort röse 20 meter i diameter, ett stort stensättningsliknande röse och en domarring med fem stenar, men ingen gravhög. Jag är också tveksam att storgravhögen på Hornåsen i Rytterne socken (raä 3) är en gravhög. Det ser mer ut som ett övertorvat röse i mina ögon.

Läsa mer: Bilkenroth, Carl-Johan 2008-12-21.Museichefen får högarna att tala. Svdhttp://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_2232545.svd
Kraft, John 2009-01-22. Recension: Störst av alla är Anunds hög. vlt Del 2. Sidorna 30-31
Läsa mer: Pressmeddelande från Stockholms universitet. 2008-11-22. Krigare, härskare och stora gravhögar - förspelet till att Sverige blev Sverige. http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/krigareharskareochstoragravhogarforspelettillattsverigeblevsverige.5.5f58b11111d968fce768000888.html

torsdag 20 augusti 2009

STORHÖGEN I ARBOGA

STORHÖGAR VID VATTENLEDER

I Årsbok 2008. Hembygdsföreningen Arboga Minne skriver Lennart Stenfelt om storhögen vid Arboga (raä 8), som är 20 meter i diameter och 2 meter hög. Stenfelt har upptäckt att det finns en teckning av Johan Lohman från 1745 där står det under den avtecknade högen: ”Aliholms Hög i gärdes wreten.” På teckningen finns det en rest sten på toppen av kullen. Högen ligger intill Arbogaån. Storhögar intill vattenleder är ganska vanliga. Intill Kolbäcksån vid Kolbäck finns en storhög, 20 meter i diameter och 2 meter hög (Kolbäck raä 220). Högen vid Arboga uppfördes troligen för att de som kom roende eller paddlande ned- och uppför Arbogaån skulle se högen. Den markerade här bor en släkt med status.

torsdag 13 augusti 2009

ARKEOLOGI OCH DNA 2

SAMISKT 1400-TALS SKELETT ÅTERBEGRAVS I JÄMTLAND?

Själv, hoppas jag att genetikerna gör en DNA-undersökning för att se vilken mtn-haplogrupp samen från 1400-talet har. De får de gärna göra på fler samiska och skandinaviska skelett från till exempel Långön, Vivallen, Mårtens Holme, Sura gamla kyrka med flera för min del.

Läsa mer: P4 Sveriges Radio Jämtland 2009-07-07. 1400-talsskelett återbegravs.
Det blir en återbegravning av de samiska kvarlevor från 1400-talet, som hittades i Frostvikenfjällen i norra Jämtland på 80-talet.
http://www.sr.se/jamtland/nyheter/artikel.asp?artikel=2947148

tisdag 11 augusti 2009

ARKEOLOGI OCH DNA

ARKEOLOG SKEPTISK TILL GENETIKERNAS DNA-FORSKNING

SVT-journalist fick rätt, när hon eller han, skrev i artikeln ”Arkeologiskt mysterium löst” på SVT:s hemsida den 6 juni 2008:

Kanske delas arkeologin i två läger? den naturvetenskapligt inriktade arkeologin och de som håller kvar vid den mer traditionella arkeologin, där krukskärvor o flintyxor är utgångspunkten för tolkningen av det förflutna.

Skiljelinjen uppstod då SVT:s Vetenskapsmagasin i maj 2008 sände ett program om forntida DNA och det fick nästan huvudet att explodera hos arkeologen Åsa M. Larsson, enligt henne själv.(Ting och Tankar 7 maj 2008).
- Med genetiken kan vi visa att det är två olika folkslag, två skilda biologiska populationer, sade evolutionsbiolog Anders Götherström till SVT och fortsätter:
- Dessutom visar genetiken att gropkeramikerna kom invandrande, förmodligen från öster, och levde här i Skandinavien i omkring 1000 år för att sedan försvinna igen. Deras gener finns inte kvar i befolkningen idag.
Det Anders Götherström syftar på var att undersökningar av forntida skelett från gropkeramiska gravfält på Öland och på Gotland där skiljer haplogrupperna med skelett tillhörande trattbägarkulturen från Västergötland och Öland. Bland annat fann genetikerna haplogrupperna U5b, U5d och U4 hos de forntida gropkeramikskeletten. Bärare av U4 anser de kom från öster. Nutida bärare haplogruppen U4 finns publicerade i ”Migration Waves to the Baltic Sea Region” (2007) och de finns hos tvärkarelare (8,2 %), letter (8,8 %), setoer (7,1 %), ester (4,3 %) och finnar (2,5). I studien ”Population Structure in Contemporary Sweden—A Y-Chromosomal and Mitochondrial DNA” (2008) av nyföddas svenskar haplogrupper fanns det inga bärare av U4 i området Kalmar län med Gotland.
Arkeologen Åsa M. Larsson är skeptisk till genetikerna resultat av forntida skelett och dess tolkningar. Hon skriver i artikeln ”Genetiken går vilse i kulturen” i Svenska Dagbladet (25 maj 2009) att det är tveksamt att använda nutida studier av olika haplogrupper hos nordeuropas befolkning och sätta de i samband med forntida skeletts haplogrupper.

P. S. Åsa M. Larsson håller på att skriva en avhandling kring gropkeramik

Läsa mer: Larsson, Åsa M. 2009-05-25. Genetiken går vilse i kulturenhttp://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2944791.svd
2009-05-25. Mellan arv och kultur. Ting och Tankar. http://tingotankar.blogspot.com/2009/05/mellan-arv-och-kulturarv.html
den 7 maj 2008 http://tingotankar.blogspot.com/2008/05/dagen-efter-dna-revisited.html
den 6 maj 2008 http://tingotankar.blogspot.com/2008/05/vetenskapsmagasin-under-all-kritik.html
SVT 2008-06-06 Arkeologiskt mysterium löst. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32256&a=1134882&lid=puff_1135174&lpos=lasMer
Linderholm, Anna (2008). Migration in Prehistory : DNA and stable isotope analyses of Swedish skeletal material. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-7479
T. Lappalainen , V. Laitinen , E. Salmela, P. Andersen, K. Huoponen, M.-L. Savontaus and P.Lahermo. 2007. Migration Waves to the Baltic Sea Region. Annals of Human Genetics doi: 10.1111/j.1469-1809.2007.00429.xT. Lappalainen, U. Hannelius, E. Salmela, U. von Döbeln, C. M. Lindgren, K. Huoponen, M.-L. Savontaus, J.Kere and P. Lahermo. 2008. Population Structure in Contemporary Sweden—A Y-Chromosomal and Mitochondrial DNA Analysis. Annals of Human Genetics doi: 10.1111/j.1469-1809.2008.00487.