onsdag 1 februari 2017

Historiska nyheter om samer februari 2017

Historiska nyheter om samer februari 2017


SAMER PÅ KÖPINGS MUSEUM
Samernas national firas den 6 februari. Men redan den 4 februari i Köping
Sapmi - vår del av världen


4 februari - 23 april 2017
Utställning producerad av Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Föremål från Ájttes samlingar tillsammans med foton av naturfotograf Kate Kärrberg. Lördag 4 februari invigningstalar landshövding Minoo Akhtarzand.


GAMMAL FÖRLEGAT SYN PÅ SAMER I BOK OM DALARNA
Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016
UNIKT FOTOGRAFI PÅ TVÅ SAMERBARN FRÅN ELLIS ISLAND I AMERIKA
Augustus Sherman (1865-1925) arbetade som chefregistrator på immigrantön Ellis Island utanför New York i Amerika och han var en hängiven amatörfotograf som tog kameran till sitt arbete och porträtterade nya immigranter och ett fotografi är på två samebarn, en pojke och en flicka. Okänt vilka det var. Han fotograferade även en samekvinna från Norge.

Läsa och titta mer: Portraits of Ellis Island Immigrants – Augustus Sherman.


100 ÅRS KAMP MED MAGERT RESULTAT
Rydenfalk, David 2017-01-18. Hundra års kamp för samiska rättigheter - få nämnvärda resultat Sameradion & SVT Sápmi.
NORRBOTTEN EN MÖTESPLATS UNDER TUSENTALS ÅR

Läsa mer: Harnesk, Nils 2017-01-04. Norrbotten – en mötesplats under 10 000 år. Norrbottens museum arkeologi
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2017/01/04/norrbotten-en-motesplats-under-10-000-ar/

SAMISKA BARN AUKTIONERADES UT TILL LÄGST BJUDANDE
Elisabeth Renström, Pekka Kenttälä och Gunilla Nordlund 2017-01-16. Svält och missväxt drev familjer att
lämna bort barnen. Sveriges Radio P1 Släktband


Ericson, Peter 2017. Fjällrenskötsel i söder del 1.
Fjällrenskötsel i söder del 2.
KARIN BOJS ANSER ATT SAMER KOM TILL LAPPLAND PÅ 500-TALET
Vetenskapsjournalisten, Karin Bojs och släktforskaren Peter Sjölund anser att en grupp samer kom till Lappland på 500-talet i samband med tamrenskötseln kom till Lappland i boken Svanskarna och deras fäder. De senaste 11000 åren (2017). Det är inte veteskapligt belagt utan en gissning från hennes sida. Själv (Jouni Tervalampi) anser jag att de språkliga samerna massutvandrade från östra delen av Fennoskandinavien till den västra sidan cirka 2000 f. Kr. (Tervalampi, 15-17). Också en gissning. Det är problemet när vi försöker tolka dna från nutida människor.
Hela boken är gissningar när olika mutationer uppstod, vilket enligt Bojs och Sjölund, ska det ha bland annat skett 300, 600 och 1000 e. Kr. (sid 58-59, 75) till exempel levde en man på 200 f. Kr. som bar på mutationen I-L1301, benämd Inge: ” DNA från privatpersoner pekar mot att Inge bodde i jordbruksbygdern runt Vänern” (sid 73). Hur kan man genom dna på levande personer placera denna pesron till en viss plats för 2200 år sedan? Det måste finnas ett jämförelse dna från ett manligt skelett som bodde vid Vänern 200 f. Kr.
Kanske får vi veta lite mer om några år. Just nu pågår dna-forskning på skelett på Uppsala universitet, Atlas-projektet (Zachrisson, 101), som ska vara klart 2020. Samtidigt kommer det i fortsättningen vara stora luckor då skelett från forntiden är begränsat. Tyvärr, ligger Finland långt efter i kunskapen att ta fram förhistoriskt dna, inte ett enda förhistoriskt dna har publiserats i vetenskapliga artiklar fram till januari 2017. Sedan har jag ingen aning om de också ingår i Atlas-projektet.


Tervalampi, Jouni 2016. Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Zachrisson, Inger 2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv. Ordvisor förlag


Kommande i Mars månads nyheter
BESÖKARE KRITISERAR FORNTIDSUTSTÄLLNINGEN I VÄSTERÅS
Forntidsutställningen på Västmanlands läns museum får kritik av en besökare för att vara dålig i en insändare i lokaltidningen VLT i januari 2017. Vad berättar då forntidsutställningen? Jouni Tervalampi besöker och granskar utställningen.














Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

måndag 30 januari 2017

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016

Bronsåldern 30 januari 2017

Drömmen att vara en del av bondeskandinavien

Vissa av arkeologerna på Dalarnas museum har svårt att acceptera att endast samer bodde i hela Dalarna fram till cirka 200 e. Kr, (Tervalampi, Carlsson, 300).
Arkeologerna, Greger Bennström och Maria Lannerbro Norell, ställer frågan i kapitlet ”Älgar och krukor” i boken Arkeologi i Dalarna (2016) om inte bondekulturen började cirka 2500 f. Kr. (167, 173, 196-197). Författarna menar att anläggande av fångstgropssystem mellan 2500-1900 f. Kr. krävde att människor var bofasta. Det tar även arkeologerna Joakim Wehlin och Maria Lannerbro Norell i artikeln upp i artikeln ”Gravrösen och den första metallen”. De försöker övertyga läsarna att det fanns en begynnande bondestenålder och hövdingedömen i Dalarna på bronsåldern.
Författarna anser att det fanns en bondekulturkontinentitet från cirka 2000 f. Kr. och framåt. Stenåldersbönder skulle ha tagit sig upp för Klarälven från Vänern i Värmland och bosatt sig vid Tisjön i Dalarna. ”Vid Tisjön har man hittat tre dolkar av flinta och en holkyxa av brons” (sid 196). På 1000 f. Kr. anlade bönderna fångstgropssystem för vildren söder om Tisjön och på 500-talet begravde sina döda på en udde vid Örviken vid Tisjön, med en typisk samisk skinnskrapa av järn i en av gravarna (Zachrisson, 204-205). Tror vi på det här? Nej!
Snarare typisk för jägarbefolkning. Flintdolkarna och holkyxan av brons har kommit till Tisjön genom handel med den samiska jägarbefolkning. Inget gårdsgravfält från bronsåldern har man funnit vid Tisjön.
Ren- och älggropar finns endast avbildade på jägarbefolkningens hällristningar, aldrig på böndernas hällristningar (Se fotografiet på hällristningarna från Glösa i Jämtland på sidan 180). Jag kan inte se någon koppling mellan fångstgropssystem och bönder. Snarare är tolkningen att stenåldersjägarbefolkningen ska ha rört sig över stora områden överdriven. Det visar inte minst nedgrävda hus med omgivande vallar, de så kallade boplatsvallar. För övrigt anser jag inte att de försvinner kring 2000 f. Kr. som det står i boken. De fortsätter hos jägarbefolkningen samerna till vikingatid: Ett nedgrävd hus, 7 x 4 m, med omgivande vallar grävdes delvis ut 2002-2003 (Andersson, 14-15) vid Svarttjärn i Nordmalings socken (raä 648) i Västerbotten visades vara en samisk smedja, samtida med de samiska järnframställningsplatserna i Norrbotten (Norgren, Bennerhag 2012, Bennerhag 2013 ). Ett fyrkantigt nedgrävt hus med omgivande vallar finns vid Aborrtjärn (Tervalampi 2016, 7-8) utanför Fagersta i Västmanland (samisk smedja?). De så kallade Stalotomterna på fjällen är nedgrävda samiska bångstångskåtor för skydd mot kraftiga vindar (Mulk, 139-149).
Författarna menar att det fanns en fast boende bondebefolkning som bedrev boskapsskötsel på bronsåldern kring 1000 f. Kr. (sid 201-202). Enligt arkeologerna är rösen och lösfynd av dolkar av flinta och bronsföremål liktydligt med bondbefolkning. Arkeologerna anser att det fanns en skeppssättning (läs: bondekultur) vid Tingsnäset vid sjön Siljan. Tittar vi på Inga Sernings fotografi (på sidan 53 från boken Rättvik) ser vi att den föreställer en kistgrav av sten i en rund stensättning, där ena sidan av stenkistan är rät som en linje, och de som har byggt stenkistan har lagt en sten på varje ände av stenkistan. Vilket man skulle kunna tolka med lite fantasi att en urholkat stockbåt var förebilden. Det är helt uppenbart att arkeologerna har övertolkat graven från Tingsnäset. Från Västmanland är de fåtaliga skeppssättningar från bronsålder till exempel bronsålderskomplexet vid Lärkkärret i Kärrbo socken (raä 7) ståtliga synliga monument och inte gömda i stensättningar. En kistgrav är utgrävt norr om dagens ICA-Gryta i Västerås i Västmanland (Västerås raä ). Arkeologerna anser att Tingsnäset var en tingsplats för 3000 år sedan för östra Siljansbygden i ett hövdingedöme, själv anser jag att tingsplatsen är från vikingatid-tidig medeltid (Tervalampi) då det inte fanns några bondgårdar vid Siljan 1000 f. Kr. Arkeologerna anser att: ”Liknande hövdingedömen har sannolikt funnits vid sjön Runn, Tunaslätten, Stora Skedvi, Väsman, Tisjön och i Hedemora- och Avestatrakten” (sid 202).
Det är arkeologen, Jonathan Lindström, som har lanserat idén att det skulle funnits sex hövdingedömen på norra sidan av Mälardalen ”invid Köping, Västerås, Enköping, Uppsala och Lena och i norr fanns dessutom storbygden i Tierp” (Lindström, 229-230). Den stora Hågahögen från bronsåldern som innehöll guldföremål är det enda exemplet i Uppland där en hövding förmodligen kontrollerat flera gårdar. Att det ska ha funnits en hövding i Köping under bronsåldern tror jag inte dugg på. På järnåldern, mellan Hedströmmen och Kolbäcksån, fanns det 8-9 bygder (Tervalampi). Inte ens kungen/drottningen vid Anundshög på järnåldern kontrollerade området mellan Kolbäcksån och Sagån, utan enbart 5 närliggande bygder kring Anundshög (Tervalampi). Endast två platser i Västmanland liknar Hågahögen; jätteröset vid Värpeby i Kolbäcks socken (raä 5, T. Zachrisson, 55), möjligen från järnåldern, kan ha kontrollerat några gårdar i dess närhet och storhögen vid bronsålderskomplexet vid Lärkkärret i Kärrbo socken (raä 6).
Jag påstår att det är rena fantasier om att det skulle funnits bondebygder i form av små hövdingedömen under bronsåldern i Dalarna. Rösena från de påstådda hövdingedömen från bronsåldern i Dalarna stämmer överhuvudtaget inte på rösenas lägen hur bönder som levde nere vid Mälaren begravde sina döda vid gården, som till exempel gårdsgravfältet vid Vedbo (Västerås raä 118), Skiljebo (Västerås raä 475) eller Hornåsen (Rytterne raä 1) i Västmanland. Bönder begravde inte sina döda på öar, vid uddar eller näs i sjöar. Gravar på öar är ett typiskt gravskick för jägarbefolkning genom årtusenden, likaledes att begrava på uddar (Sundström, 21-27, Tervalampi 2016, 20-29, 32, 35-37, 44-45, 114-118, Zachrisson 1997, 50-52, 195-200, 221-228, Zachrisson 2004, 22-24, 32-34, 46-50).


Andersson, Berit 2003. Laxforsen. Konsekvensanalys av RAÄ 332, hällristning, vid Öre älv, Nordmaling socken och kommun, Västerbottens län. Västerbottens museum
Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.
Bennerhag, Carina 2013-01-11. Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/01/11/vivungi-ett-eldorado-i-norrbotten/
Carlsson. Eva 2016. Gården och landskapet. Arkeologi i Dalarna – Dalarna 2016. S. 296-327
Lindström, Jonathan 2009. Bronsåldersmordet. Norstedts. Stockholm
Mulk, Inga-Maria 1994 Sirkas - ett samiskt fångstsamhälle i förändring Kr.f.-1600 e.Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis, 6. Umeå.
Eleonor Norgren 2016-12-14. 2000 år gammalt järn skriver om historien. Sveriges Radio P4 Norrbotten. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6588255
Serning, Inga 1966. Socknens förhistoria. Rättvik 1:1. S.11-57
Sundström, Jan 1997. Järnålder i fångstlandet.Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. S. 21-40
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) Utan titel
2016. Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Zachrisson, Inger 1997. Fångstmarker och fjäll, Varför samiskt?, Möten mellan människor, Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. S. 46-52, 189-220, 221-234
2004. Idre sameby – sydligast i Sverige. Idre sameby – Med historiska spår i framtiden. Bokserie Gaaltije 3. Idre/Östersund. S. 11-50.
Zachrisson, Torun 2009. Del 2. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Vetenskapligt program 2009. Kulturmiljövård Mälardalen Skrifter 1. Västerås. S. 23-116

14 januari 2017
GAMMAL FÖRLEGAT SYN PÅ SAMER I BOK OM DALARNA
Förlorad kunskap
Dalarna brukar beskrivas som det svenskaste av alla landskap med dalkullor och midsommarkransar. Dalkullor och dalkarlar på 1800-talet hade större kunskap om samer än vissa arkeologer på Dalarnas museum. På 1830-talet pekade kullor och dalkarlar ut stensättningar vid sjön Hinsen och sade att det var gravar efter ”lappar”, samtidigt som den sista renskötande samen, Anders Nilsson med familj, vandrade i Dalarna och Hälsingland. I läroboken Svenska folkets historia. Till Gustaf Vasa (1832) , återgivit i Möten i gränsland (1997, Zachrisson sid 197) står det:
Vid Finnbo fäbodar, invid sjön Hinsen i Svärdsjö och Sundborns socknar, finns små gräsbevuxna jordgrafvar, som folket kallar Lappgrafvarne.
Stensättningarna grävdes ut 1963 och en stensättning är daterade till 1000-talet. (Serning, 48)
Gammal förlegad syn på samerna i presenteras årsboken Dalarna 2016 – Arkeologi i Dalarna. Arkeologen Joakim Wehlin menar i artikeln ”Fångstmarkens folk” om fångstmarksgravar att ”Det är därför näst intill omöjligt att klargöra huruvida det rör sig om samiska grupper som tar upp norröna influenser eller tvärtom”. Det tycker jag finner mycket märkligt, då det är väldigt tydligt hur bönderna och jägarbefolkning begravde sina döda på brons- och järnåldern (Tervalampi, 20-37, 114-118, Tervalampi ), dessutom vet vi väldigt bra vilka bondgårdar som fanns i olika landskap genom skriftliga källor och skattelistor. Vikingatida gårdar upphör inte i tomma intet utan har nästan 100 procent en fortsättning in i medeltiden (Tervalampi).
Wehlin tillhör till en yngre generation med ett gammalt synsätt om samer som bland annat arkeologen Evert Boudou företrädde med om att fann man föremål tillverkade av skandinaver, eller ett tamdjur, i en fångstmarksgrav så måste det vara bönder. (Baudou. Zachrisson 2016, 46-62)
Wehlin tar inte upp när samer uppstod i Dalarna, utan hans tolkning är en variant på Åke Hyenstrands artikel i Historiska nyheter Nr 33 1989 där ”samer” finns tryckt på en av hans kartor om de så kallade fångstmarksgravar i Dalarna. Hyenstrands tolkning var att bönder flyttade ut till skogssjöarna på vikingatid där fångstmarkagravarna låg. Wehlin menar att det sker på 500-talet och tar upp fångstmarksgravar från yngre järnåldern vid Hästudden vid sjön Amungen i Rättvik socken, Örviken vid Tisjön i Malungs socken, Korsnäset vid sjön Björken i Grangärde socken och Norra Bredsundsnäset i Transtrands socken.
Samerna trängdes undan på 500-talet i Dalarna
I artikeln ”En vendeltida skida från Vålberget i Malung” i Skinnarbygd 2015 skriver Wehlin: ”De äldre gravarna innehåller fynd som mer tydligt kan kopplas till jakt och fångst emedan de yngre gravarna i större utsträckning kan kopplas till jordbruk och den norröna ideologin och samhällssystem”. Läser man mellan raderna i boken ser jag att Wehlin inte anser att samer kunde framställa järn och vara smeder. Att arkeologer funnit svärd i gravar tyder på att bönder begravts i graven. Att arkeologer funnit ben från häst och får/getter i gravar. Och ett fall, Hästudden vid sjön Amungen, hade den döde begravts i en gravhög med med hammare, täng, möjligen ben från häst. Då måste det vara skogsbönder som har kört bort samerna från samma område. Han menar att samerna inte bytte till sig enstaka hästar och får och kunde bedriva fårskötsel, klippa fåret och spinna ull.
Trots att Wehlin erkänner att man INTE har funnit eneggade svärd, smedsverktyg, träsnickeri och kammakeri i Dalarnas odlingsbygd vid älvdalarna menar han att skogsbönder hade en egen typ av skidor (Wehlin 2015, 43) och begravda sina döde likt sina bortdrivna samer på uddar vid sjöar och inte vid bondgården.
Det mest märkliga är att inga av Wehlins skogsbönder på yngre järnåldern vid Tisjön, Horrmundsjön och Amungen finns som byar på 1500-talet. Däremot finns ett samiskt viste Lappkojsholmarna i sjön Amungen.
Baudou, Evert 2002. Kulturprovinsen Mellannorrland under järnåldern. Namn och bygd 90. (s. 5-36)
Hyenstrand, Åke 1985. Förhistoria och medeltid - sju skisser. Historiska nyheter Nr 33 1985, s 16
Serning, Inga 1966. Dalarnas järnålder. Stockholm
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) utan titel
2016. Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Wehlin, Joakim 2015. En vendeltida skida från Vålberget i Malung, Skinnarbygd. Malungs hembygdsförenings årsbok 2015.(s. 33-45)
Zachrisson, Inger 1997. Varför samiskt? Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm (s. 189-220)
2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv. Ordvisor förlag
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

måndag 10 oktober 2016

Nyheter om samisk historia oktober 2016

ARKEOLOG SKREV EN BOK OM SITT YRKESLIV

Arkeologen Inger Zachrisson har skrivit boken Gränsland : Mitt arkeologiska liv (2016). Ord&visor förlag. Boken är 22 x 28, 5 cm stor i färg, 114 sidor med 92 fotografier/illustrationer. Snyggt formgivet av Inger Kåberg. 
http://www.ordvisor.se/shopping/product_details.php?product_id=700
Läsa mer: Thomasson, Lars 2010-10-01. (Recension). Sameforskare sätter punkt. NSD (sid 23)
Lyssna mer: Kejonen, Olle 2016-101-10. Nu knyter hon ihop säcken. Sameradion & SVT Sápmi.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6535836

Inger Zachrisson blev förvånad när hon fick ett stipendium från Torsten Jankes minnesfond av Kungl. Gustaf Adolfs Akademien. Hon skriver:
”Jag trodde inte att jag under min livstid skulle få uppleva ett sådant erkännande från det akademiska Sverige, Prispengarna är grundplåten till tryckningen av Mitt arkeologiska liv.”
Det gjorde hon rätt i! Boken är intressant, lättläst, spännande och avslöjande. Läsekretsen är arkeologer, de som är intresserade av samisk historia och den som är nyfiken på alla intriger inom den akademiska världen. Många avslöjande om vad som egentligen hände.
Att Zachrisson inte trodde på att hon skulle få ett erkännande från den akademiska världen var att hon ifrågasatte äldre fynd om de verkligen var skandinaviska, utan samiska. De främsta kritikerna var arkeologerna Evert Baudou och Per Ramqvist på den svenska sidan, pkus nårga norska historiker.
Zachrisson intresse för arkeologi om samisk historia vaknade då hon arbetade på Västerbottens museum då hon grävde ut en samisk björngrav, tillsammans med osteologen Elisabeth Iregren.  Mörträskfyndet från en samisk offerplats kom att bli Zachrissons avhandling, tillsammans med sin man Sune besökte de samiska offerplatser runt i Lappland. Hon for till museet i Novgorod i Sovjetunionen för titta på liknande föremål som man har funnit på de samiska offerplatserna.  Avhandlingen skulle ha getts ut  på Uppsala universitet, men kom att ge ut på Umeå universitet med hjälp av Evert Baudou.
  Aha-upplevelse och igenkännande ledde till ett samiskt gravfält där renskötare låg begravda. 1979 visade lokalhistorikern Bertil Eriksson från Storholm i Lappland ett bältesbeslag för Inger Zachrisson som ritade av beslaget.  I källaren på Statens historiska museum drog hon ut lådan med fynden från Vivallen i Härjedalen och kände igen föremålen från samiska offerplatser. ”Gravarna på Vivallen måste helt enkelt vara samiska!”. skrev hon i boken.
  Evert Baudou har den teorin att gränsen mellan samer och skandinaver gick i norra Jämtland och norra Ångermanland från 1000 f. Kr till nutid. Han och en arkeologistudent hade varit en vecka vid Vivallen för att leta efter boplatsen men misslyckades. Han avrådde Inger Zachrisson att leta efter boplatsen. Hon och hennes team lyssnade inte på Baudou utan var en av de första arkeologerna att använda georadar. De fann två härdar (eldstäder) från två kåtor och en avlång fördjupning som visades vara en grav. Det blev ett stort genomslag i media. I boken tolkar Zachrisson att kåtorna är en renägares familjs viste, som generation efter generation begravde sina döda från 800-talet till 1200-talet. Tamrenskötseln fanns redan på 800-talet i Härjedalen. Sedan kom Inger Zachrisson och Evert Baudou stå på olika sidor vid ”Härjedalsmålet”, hon på samernas sida och han på markägarnas. Per Ramqvists utlåtande om Zachrissons ansökan om projektet ”Möten om gränsland” ledde till att ansökan avslogs. Zachrsisson överklagade med motivering att Ramqvist var partisk ledde till att hon fick ett positivt besked.
Zachrisson tar även upp hur hon blev arkeolog, kvinnliga arkeologer, redaktör för Historiska Nyheter, då hennes texter om samer på utställningen på Historiska museet ändrades till ”fångsfolk i norr”, då hon som kurir med dyrbara föremål flyg till andra museer i Europa och mycket mer. 

FINLAND LÅG I HÄRJEDALEN
Eller, snarare att Härdalar var en del av Finland.

Arkeologen Inger Zachrisson och etnologen Ingvar Svenberg är orsaken till mitt eget intresse av samer. Jag är ju uppvuxen i Surahammar och där finns en sägen (Grau 1754/1904) att Suraborgen och Olberga (Olofbärga – där Olof härbärgade) har en anknytning till norske vikingakungen Olov Haraldsson, senare Olof den helige. I boken Möten i gränsland tar Zachrisson upp att Olof kom i strid med ”finländarna” (samerna) i ”Härdalen” i Härjedalen.
I Gränsland : Mitt arkeologiska liv tar Zachrisson upp att Vivallen uppstod som en renskötarfamiljs viste mellan ca 800-1200-talet. Man kan säga att renskötarfamiljen bodde i Finland (samernas land). Flera finska språkforskare menar att Olof Haraldsson tredje strid vid Härdal mot finnländarna skedde vid Hirdal, Ingå socken, i västra Nyland.
På 1000-talet pratade man finska i sydvästra Finland. Något fornnordiskt Härdal fanns inte i Finland. Dödsstöten för att Härdal inte låg Finland kommer från den finska språkforskaren, Johan Schalin, i artikeln ”Scandinavian-Finnish Language Contact in the Viking Age in the Light of Borrowed Names” från boken Fibula, Fabula, Fact. The Viking Age in Finland (2014) där han skriver:
The first mention of Ingå´s Hirdal is from 1540, Hijrendaall. . .The name is thus not phonologically consistent with ON Herdalar. 
Exakt ljudlikt är ju däremot Herdal på Olaus Magnus “Carta marina” från 1539.
En vikingatida norsk skald, i det här fallet Sigvat Thordarson (ca 995 - ca 1045), skulle aldrig benämna en finsktalande person som “finnländare”, utan som “kvän” och bodde i Kvänland. Thordarson som tidvis bodde i Olof Haraldsson hem i Trondheim visste mycket väl att Härdalar låg på andra sidan fjället.

Läsa mer: Grau, Olof 1904. Beskrifning öfver Wästmanland 1754. VLT
Fredriksson, Yngve 1997. Tusenårig rastplats i Sura. Jouni Tervalampi undersöker berättelserna om Olof Haraldsson. Vestmanland Läns Tidning, Lördagen den 2 augusti 1997. (s.20)

VIKINGATIDA-TIDIG MEDELTIDA SKELETT FRÅN SAMISKA RENSKÖTARE SKA DNA-UNDERSÖKAS

Flera skelett från Vivallen i Härjedalen ska dna-undersökas i det stora Atlasprojektet.
Läsa mer: Zachrisson, Inger 2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv . Ord&visor förlag. (s. 101)

SAMERNAS HISTORIA PÅ TV

UR håller på att göra en TV-serie i tre delar om ”Historien om Sápmi”.
Läsa mer: Zachrisson, Inger 2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv . Ord&visor förlag. (s. 101)

FORSKA OM SAMER: Enskilt arkiv: Inger Zachrisson, samisk arkeologi.

2011 skänkte arkeologen Inger Zachrisson 20 A4 pärmar till ATA hos Vitterhetsakademin i Stockholm (Storgatan 41).
I boken Gränsland : Mitt arkeologiska liv (2016) har Inger Zachrisson en detaljrik förteckning över hennes publicerade verk. (106-112)

SAMISKT SKIDMODE PÅ 600-700-TALET

Ett samiskt skidmode tycks ha funnits i Västerdalarna, Hedmark och upp till Jämtland. Öjeskidan från Malungs socken i Dalarna har daterats till 600-700-talet och då var det bara samer som bodde i Malungstrakten. Det skulle dröja århundraden innan bönderna trängde sig in i samernas område.
Ytterligare två skidor av samma typ och ålder är kända: Lövbergaskidan från Ströms socken i Jämtland och Kvebergskidan från Alvdal, Hedmarks fylke, i Norge.
Läsa mer: Wehlin, Joakim 2015. En vendeltida skida från Vålberget i Malung. Skinnarebygd 2015

SAMER - MASSFÅNGST AV RENAR

Ruseformete massefangstanlegg for villrein i nordre Hedmark – samiske eller norrøne tradisjoner? Av Hilde Rigmor Amundsen og Kristin Os
http://niku.no/filestore/By_og_samfunn/Samfunn_og_forvaltning/Bilder/Heimen-2015-1-5_Amundsen_Os.pdf

SAMISK HISTORIA SMÄLTER FRAM VID RÅDARNAS HEM – JOTUNHEIM

Jotunheim betyder ”Jättarnas hem” och det var där någon av de samiska rådarna bodde. Bland annat har samiska pilar för vildrensjakt och gaffelformiga pilar för att träffa renarnas helsenorna smultit fram.

Läsa mer: Björnstad, Lasse 2016-09-20.   Her har nordmenn jaktet på rein i minst 6000 år. Vi ble med arkeologene for å finne spor etter de gamle jegerne. Forskning.no

http://forskning.no/2016/09/arkeologi-brearkeologi-pilspisser-smelter-fram-fra-isen-i-jotunheimen
En märklig avhandling där om de farmsmälta föremålen, där inte ett ord att det skulle vara samiska föremål.

Out of the Ice: Glacial Archaeology in central Norway
Callanan, Martin
Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Det humanistiske fakultet, Institutt for historiske studier.
2014 (Engelska)Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt) pdf
https://brage.bibsys.no/xmlui//handle/11250/229726

SPÅR EFTER EN VIKINGATIDA SAMISKA JÄGARE

Läsa mer: Eklund, Nils 2016-09-19. Tusenåriga arkeologiska fynd smälter fram. Sveriges Radio.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6513008

FÖRELÄSNINGAR OM SAMISK HISTORIA

Fick ett tips av Sven Hallerdal att några föreläsningar om samisk historia från Släktforskardagarna i Umeå blev inspelade av Kunskapskanalen och går att se som video på nätet, bland berättar etnologen Ingvar Svanber om ”En samisk befolkning i Mellansverige”, Gudrun Norstedt om ”Lappskattelanden och deras innehavare” och Elisabeth Engberg om ”Släktforska med ett samiskt perspektiv”.
http://www.sfd2016.se/forelasningar-pa-natet/

  
SAMER - UTGRÄVNINGAR VID SILBOJOKK

Lindgren, Åsa 2016-08-26. Fältdagbok Silbojokk 2016 – tredje veckan. Norrbottens museum. https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2016/07/08/faltdagbok-silbojokk-2016-andra-veckan/

INGA SAMISKA LÄMNINGAR VID FORNMINNESINVENTERING I VÄSTMANLAND

Sommaren 2014 utbröt en brand i Västmanland som senare utvecklades Sveriges största skogsbrand under modern tid. Hösten 2015, våren 2016 och augusti 2016 inventerades området.

När första presentationen av inventeringen ”På spaning efter svunna landskap – i brand områdets spår” av inventerarna Anette Färjare, Anna Ulfhjelm och Roger Wikell på Västmanlands Läns Museum i Västerås, 24 september 2014, sade Roger Wikell;

- Vi har sett efter hällmålningar, stensättningar och samiska lämningar men inte hittat något..

Själv (Jouni Tervalampi) är jag inte så förvånad då de kända samiska lederna gick efter de dåtida större vägarna. Endast ett känt samisk viste låg i Västervåla socken då ett samepar gifte sig i Västervåla kyrka 1709.

SAME SOM MORGONGÅVA VID DET DANSK-TYSKA BRÖLLOPET 1478

Läsa mer Ericson, Peter 2016-09-29.  När slottsherrar och -fruar ”ägde” samer. Den 6 sep 1478.. Hertig Albrecht fick en jämtlandssame i gåva.

https://southsaamihistory.wordpress.com/2016/09/29/nar-slottsherrar-och-fruar-agde-samer-6-sep-1478-hertig-albrecht-fick-en-jamtlandssame-i-gava-feodalism-och-samer-iversion/

SYDDA SAMISKA BÅTAR I BOK

Arkeologen Christer Westerdahl tar upp i boken Norrlandsleden III (2014) hur samer sydda sina båtar och att det fanns en kustsamisk kultur i Östersjön.

Läsa mer: Westerdahl, Christer 2014. Norrlandsleden III. Båtdokgruppen (s.187, 188, 192-198, 216)


Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)