måndag 30 januari 2017

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016

Bronsåldern 30 januari 2017

Drömmen att vara en del av bondeskandinavien

Vissa av arkeologerna på Dalarnas museum har svårt att acceptera att endast samer bodde i hela Dalarna fram till cirka 200 e. Kr, (Tervalampi, Carlsson, 300).
Arkeologerna, Greger Bennström och Maria Lannerbro Norell, ställer frågan i kapitlet ”Älgar och krukor” i boken Arkeologi i Dalarna (2016) om inte bondekulturen började cirka 2500 f. Kr. (167, 173, 196-197). Författarna menar att anläggande av fångstgropssystem mellan 2500-1900 f. Kr. krävde att människor var bofasta. Det tar även arkeologerna Joakim Wehlin och Maria Lannerbro Norell i artikeln upp i artikeln ”Gravrösen och den första metallen”. De försöker övertyga läsarna att det fanns en begynnande bondestenålder och hövdingedömen i Dalarna på bronsåldern.
Författarna anser att det fanns en bondekulturkontinentitet från cirka 2000 f. Kr. och framåt. Stenåldersbönder skulle ha tagit sig upp för Klarälven från Vänern i Värmland och bosatt sig vid Tisjön i Dalarna. ”Vid Tisjön har man hittat tre dolkar av flinta och en holkyxa av brons” (sid 196). På 1000 f. Kr. anlade bönderna fångstgropssystem för vildren söder om Tisjön och på 500-talet begravde sina döda på en udde vid Örviken vid Tisjön, med en typisk samisk skinnskrapa av järn i en av gravarna (Zachrisson, 204-205). Tror vi på det här? Nej!
Snarare typisk för jägarbefolkning. Flintdolkarna och holkyxan av brons har kommit till Tisjön genom handel med den samiska jägarbefolkning. Inget gårdsgravfält från bronsåldern har man funnit vid Tisjön.
Ren- och älggropar finns endast avbildade på jägarbefolkningens hällristningar, aldrig på böndernas hällristningar (Se fotografiet på hällristningarna från Glösa i Jämtland på sidan 180). Jag kan inte se någon koppling mellan fångstgropssystem och bönder. Snarare är tolkningen att stenåldersjägarbefolkningen ska ha rört sig över stora områden överdriven. Det visar inte minst nedgrävda hus med omgivande vallar, de så kallade boplatsvallar. För övrigt anser jag inte att de försvinner kring 2000 f. Kr. som det står i boken. De fortsätter hos jägarbefolkningen samerna till vikingatid: Ett nedgrävd hus, 7 x 4 m, med omgivande vallar grävdes delvis ut 2002-2003 (Andersson, 14-15) vid Svarttjärn i Nordmalings socken (raä 648) i Västerbotten visades vara en samisk smedja, samtida med de samiska järnframställningsplatserna i Norrbotten (Norgren, Bennerhag 2012, Bennerhag 2013 ). Ett fyrkantigt nedgrävt hus med omgivande vallar finns vid Aborrtjärn (Tervalampi 2016, 7-8) utanför Fagersta i Västmanland (samisk smedja?). De så kallade Stalotomterna på fjällen är nedgrävda samiska bångstångskåtor för skydd mot kraftiga vindar (Mulk, 139-149).
Författarna menar att det fanns en fast boende bondebefolkning som bedrev boskapsskötsel på bronsåldern kring 1000 f. Kr. (sid 201-202). Enligt arkeologerna är rösen och lösfynd av dolkar av flinta och bronsföremål liktydligt med bondbefolkning. Arkeologerna anser att det fanns en skeppssättning (läs: bondekultur) vid Tingsnäset vid sjön Siljan. Tittar vi på Inga Sernings fotografi (på sidan 53 från boken Rättvik) ser vi att den föreställer en kistgrav av sten i en rund stensättning, där ena sidan av stenkistan är rät som en linje, och de som har byggt stenkistan har lagt en sten på varje ände av stenkistan. Vilket man skulle kunna tolka med lite fantasi att en urholkat stockbåt var förebilden. Det är helt uppenbart att arkeologerna har övertolkat graven från Tingsnäset. Från Västmanland är de fåtaliga skeppssättningar från bronsålder till exempel bronsålderskomplexet vid Lärkkärret i Kärrbo socken (raä 7) ståtliga synliga monument och inte gömda i stensättningar. En kistgrav är utgrävt norr om dagens ICA-Gryta i Västerås i Västmanland (Västerås raä ). Arkeologerna anser att Tingsnäset var en tingsplats för 3000 år sedan för östra Siljansbygden i ett hövdingedöme, själv anser jag att tingsplatsen är från vikingatid-tidig medeltid (Tervalampi) då det inte fanns några bondgårdar vid Siljan 1000 f. Kr. Arkeologerna anser att: ”Liknande hövdingedömen har sannolikt funnits vid sjön Runn, Tunaslätten, Stora Skedvi, Väsman, Tisjön och i Hedemora- och Avestatrakten” (sid 202).
Det är arkeologen, Jonathan Lindström, som har lanserat idén att det skulle funnits sex hövdingedömen på norra sidan av Mälardalen ”invid Köping, Västerås, Enköping, Uppsala och Lena och i norr fanns dessutom storbygden i Tierp” (Lindström, 229-230). Den stora Hågahögen från bronsåldern som innehöll guldföremål är det enda exemplet i Uppland där en hövding förmodligen kontrollerat flera gårdar. Att det ska ha funnits en hövding i Köping under bronsåldern tror jag inte dugg på. På järnåldern, mellan Hedströmmen och Kolbäcksån, fanns det 8-9 bygder (Tervalampi). Inte ens kungen/drottningen vid Anundshög på järnåldern kontrollerade området mellan Kolbäcksån och Sagån, utan enbart 5 närliggande bygder kring Anundshög (Tervalampi). Endast två platser i Västmanland liknar Hågahögen; jätteröset vid Värpeby i Kolbäcks socken (raä 5, T. Zachrisson, 55), möjligen från järnåldern, kan ha kontrollerat några gårdar i dess närhet och storhögen vid bronsålderskomplexet vid Lärkkärret i Kärrbo socken (raä 6).
Jag påstår att det är rena fantasier om att det skulle funnits bondebygder i form av små hövdingedömen under bronsåldern i Dalarna. Rösena från de påstådda hövdingedömen från bronsåldern i Dalarna stämmer överhuvudtaget inte på rösenas lägen hur bönder som levde nere vid Mälaren begravde sina döda vid gården, som till exempel gårdsgravfältet vid Vedbo (Västerås raä 118), Skiljebo (Västerås raä 475) eller Hornåsen (Rytterne raä 1) i Västmanland. Bönder begravde inte sina döda på öar, vid uddar eller näs i sjöar. Gravar på öar är ett typiskt gravskick för jägarbefolkning genom årtusenden, likaledes att begrava på uddar (Sundström, 21-27, Tervalampi 2016, 20-29, 32, 35-37, 44-45, 114-118, Zachrisson 1997, 50-52, 195-200, 221-228, Zachrisson 2004, 22-24, 32-34, 46-50).


Andersson, Berit 2003. Laxforsen. Konsekvensanalys av RAÄ 332, hällristning, vid Öre älv, Nordmaling socken och kommun, Västerbottens län. Västerbottens museum
Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.
Bennerhag, Carina 2013-01-11. Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/01/11/vivungi-ett-eldorado-i-norrbotten/
Carlsson. Eva 2016. Gården och landskapet. Arkeologi i Dalarna – Dalarna 2016. S. 296-327
Lindström, Jonathan 2009. Bronsåldersmordet. Norstedts. Stockholm
Mulk, Inga-Maria 1994
Sirkas - ett samiskt fångstsamhälle i förändring Kr.f.-1600 e.Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis, 6. Umeå.
Eleonor Norgren 2016-12-14. 2000 år gammalt järn skriver om historien. Sveriges Radio P4 Norrbotten. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6588255
Serning, Inga 1966. Socknens förhistoria. Rättvik 1:1. S.11-57
Sundström, Jan 1997. Järnålder i fångstlandet.Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. S. 21-40
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) Utan titel
2016.
Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Zachrisson, Inger 1997.
Fångstmarker och fjäll, Varför samiskt?, Möten mellan människor, Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. S. 46-52, 189-220, 221-234
2004. Idre sameby – sydligast i Sverige. Idre sameby – Med historiska spår i framtiden. Bokserie Gaaltije 3. Idre/Östersund. S. 11-50.
Zachrisson, Torun 2009. Del 2. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Vetenskapligt program 2009. Kulturmiljövård Mälardalen Skrifter 1. Västerås. S. 23-116

14 januari 2017
GAMMAL FÖRLEGAT SYN PÅ SAMER I BOK OM DALARNA
Förlorad kunskap
Dalarna brukar beskrivas som det svenskaste av alla landskap med dalkullor och midsommarkransar. Dalkullor och dalkarlar på 1800-talet hade större kunskap om samer än vissa arkeologer på Dalarnas museum. På 1830-talet pekade kullor och dalkarlar ut stensättningar vid sjön Hinsen och sade att det var gravar efter ”lappar”, samtidigt som den sista renskötande samen, Anders Nilsson med familj, vandrade i Dalarna och Hälsingland. I läroboken Svenska folkets historia. Till Gustaf Vasa (1832) , återgivit i Möten i gränsland (1997, Zachrisson sid 197) står det:
Vid Finnbo fäbodar, invid sjön Hinsen i Svärdsjö och Sundborns socknar, finns små gräsbevuxna jordgrafvar, som folket kallar Lappgrafvarne.
Stensättningarna grävdes ut 1963 och en stensättning är daterade till 1000-talet. (Serning, 48)
Gammal förlegad syn på samerna i presenteras årsboken Dalarna 2016 – Arkeologi i Dalarna. Arkeologen Joakim Wehlin menar i artikeln ”Fångstmarkens folk” om fångstmarksgravar att ”Det är därför näst intill omöjligt att klargöra huruvida det rör sig om samiska grupper som tar upp norröna influenser eller tvärtom”. Det tycker jag finner mycket märkligt, då det är väldigt tydligt hur bönderna och jägarbefolkning begravde sina döda på brons- och järnåldern (Tervalampi, 20-37, 114-118, Tervalampi ), dessutom vet vi väldigt bra vilka bondgårdar som fanns i olika landskap genom skriftliga källor och skattelistor. Vikingatida gårdar upphör inte i tomma intet utan har nästan 100 procent en fortsättning in i medeltiden (Tervalampi).
Wehlin tillhör till en yngre generation med ett gammalt synsätt om samer som bland annat arkeologen Evert Boudou företrädde med om att fann man föremål tillverkade av skandinaver, eller ett tamdjur, i en fångstmarksgrav så måste det vara bönder. (Baudou. Zachrisson 2016, 46-62)
Wehlin tar inte upp när samer uppstod i Dalarna, utan hans tolkning är en variant på Åke Hyenstrands artikel i Historiska nyheter Nr 33 1989 där ”samer” finns tryckt på en av hans kartor om de så kallade fångstmarksgravar i Dalarna. Hyenstrands tolkning var att bönder flyttade ut till skogssjöarna på vikingatid där fångstmarkagravarna låg. Wehlin menar att det sker på 500-talet och tar upp fångstmarksgravar från yngre järnåldern vid Hästudden vid sjön Amungen i Rättvik socken, Örviken vid Tisjön i Malungs socken, Korsnäset vid sjön Björken i Grangärde socken och Norra Bredsundsnäset i Transtrands socken.
Samerna trängdes undan på 500-talet i Dalarna
I artikeln ”En vendeltida skida från Vålberget i Malung” i Skinnarbygd 2015 skriver Wehlin: ”De äldre gravarna innehåller fynd som mer tydligt kan kopplas till jakt och fångst emedan de yngre gravarna i större utsträckning kan kopplas till jordbruk och den norröna ideologin och samhällssystem”. Läser man mellan raderna i boken ser jag att Wehlin inte anser att samer kunde framställa järn och vara smeder. Att arkeologer funnit svärd i gravar tyder på att bönder begravts i graven. Att arkeologer funnit ben från häst och får/getter i gravar. Och ett fall, Hästudden vid sjön Amungen, hade den döde begravts i en gravhög med med hammare, täng, möjligen ben från häst. Då måste det vara skogsbönder som har kört bort samerna från samma område. Han menar att samerna inte bytte till sig enstaka hästar och får och kunde bedriva fårskötsel, klippa fåret och spinna ull.
Trots att Wehlin erkänner att man INTE har funnit eneggade svärd, smedsverktyg, träsnickeri och kammakeri i Dalarnas odlingsbygd vid älvdalarna menar han att skogsbönder hade en egen typ av skidor (Wehlin 2015, 43) och begravda sina döde likt sina bortdrivna samer på uddar vid sjöar och inte vid bondgården.
Det mest märkliga är att inga av Wehlins skogsbönder på yngre järnåldern vid Tisjön, Horrmundsjön och Amungen finns som byar på 1500-talet. Däremot finns ett samiskt viste Lappkojsholmarna i sjön Amungen.
Baudou, Evert 2002. Kulturprovinsen Mellannorrland under järnåldern. Namn och bygd 90. (s. 5-36)
Hyenstrand, Åke 19
85. Förhistoria och medeltid - sju skisser. Historiska nyheter Nr 33 1985, s 16
Serning, Inga 1966. Dalarnas järnålder. Stockholm
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) utan titel
2016.
Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen. Eget förlag. Tryckt på Vulkan media.
Wehlin, Joakim 2015.
En vendeltida skida från Vålberget i Malung, Skinnarbygd. Malungs hembygdsförenings årsbok 2015.(s. 33-45)
Zachrisson, Inger 1997. Varför samiskt? Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm (s. 189-220)
2016. Gränsland : Mitt arkeologiska liv. Ordvisor förlag

fredag 20 januari 2017

Nyheter om Dalarna och Västmanland Febr 2017


ARKEOLOGI I DALARNA
Föredrag om arkeologi i Dalarna våren 2017
ÅRSBOKEN arkeologi i Dalarna 2016

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016


ARKITEKTEN SOM RITADE VÄSTERÅS

Föreläsning på Västerås konstmuseum
1 feb 2017, 18:00

Jan-Åke Alkeblad, Anders Lif och Ylva Öhlander, utgiven av Västmanlands läns museum. De berättar om arkitekten Hahr och hans livsverk.
I samarbete med Västmanlands läns museum och Västerås Konstförening

FÖRELÄSNINGAR OM DRIFTIGA KVINNOR I VÄSTMANLAND


KVINNOR I NORRBOTTEN UNDER FRÖKEN FRIBERGS TID

Tjernström,  Karin 2017-01-17. Fröknarna i Luleå (på fröken Frimans tid). Norrbottens museum arkeologi


FÖRELÄSNING: Gnällbältet

Lö 4/2 Brunch hos Bröt-Anund

Gnällbältet

Café Anund kl 10.30 (OBS tiden). Vid Anundshög, 1,5 norr om Bjurhovda, Västerås mot Tortuna

”Gnällbältet” säger man om landskapen kring Mälardalen och Hjälmaren.
Men det är dags att tänka om – ”Klämbältet” borde detta distrikt egentligen kallas! Dan Linder är skribent och radioröst i P4 Västmanlands Ordförrådet och föreläser
om dialekten som kom i kläm, dess historia och framtid
Badelunda hembygdsförening Program



SAMER PÅ KÖPINGS MUSEUM
Sapmi - vår del av världen

4 februari - 23 april 2017
Utställning producerad av Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Föremål från Ájttes samlingar tillsammans med foton av naturfotograf Kate Kärrberg. Lördag 4 februari invigningstalar landshövding Minoo Akhtarzand.
Samisk dag på museet
9 april
Mer information inom kort.

GAMMAL FÖRLEGAT SYN PÅ SAMER I BOK OM DALARNA

Tervalampi granskar boken Arkeologi i Dalarna 2016


TIDSKRIFT OM MÅNGA JÄMNA JUBI LEUM

Tidskriften Spaning 26-27 2016 (Västmanland) tar upp många jubileum, bland annat att det är 490 år sedan reformationriksdagen i Västerås 1527, 100 år sedan hungersprotesterna i Västerås, 100 år sedan den då 19-årige homosexuella Eric Thorsell började arbeta på bruket i Surahammar och levde i samhället till sin död och 400 år sedan Johannes Redbeckius, senare domprost, skrev fredsföredraget i Stolbova 1617.

FÖREDRAG  reformationsriksdagen i Västerås 1527 av Dick Harrison, den 22 februari 2017 i Västerås,enligt tidskriften Spaning

VIKINGATIDA GRAVAR UTGRÄVDA PÅ HAMMARBY I VÄSTERÅS
Läsa mer: Sillén, Peter  2016:2888 Hammarbyrampen - Järnåldersgravfält och lämningar efter en lada från 1900-talet vid Hammarby bytomt, fastighet Västerås 2:17, Västerås kommun, Västerås (f.d. Lundby) socken, Västmanland . Arkeologikonsult.

ARKEOLOG VILL HA ETT ”BERGSLAGENS MEDELTIDSMUSEUM”
Läsa mer: Skoog Anna Mi 2017-01-04. Visionen om ett museum växer vidare i Norberg  Sveriges Radio P4 Västmanland:   http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6596755
BRONSÅLDERSHUS FUNNEN INTILL BADELUNDAÅSEN I VÄSTERÅS
Läsa mer: Sillén, Peter  2016:2979 Hässlö - Stolphål och gropar från yngre bronsålder och förromersk järnålder vid foten av Badelundaåsen 

måndag 2 januari 2017

Nyheter om samisk historia Januari 2017

SAMISKT JÄRNFRAMSTÄLLNING FÖR 2000 ÅR SEDAN I NORRBOTTEN

På två platser i Norrbotten visar på järnframställning under järnåldern.

− Fynden visar att vi hade ett avancerat metallurgiskt kunnande i ett tidigt skede av järnhanteringen för 2000 år sedan, och det i ett samhälle där det varit jakt och fångst som ekonomisk bas, sade arkeologen Carina Bennerhag till Sveriges Radio P4 Norrbotten.

Eleonor Norgren 2016-12-14. 2000 år gammalt järn skriver om historien. Sveriges Radio P4 Norrbotten. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6588255

Bennerhag, Carina  2013-01-11. Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!
https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/01/11/vivungi-ett-eldorado-i-norrbotten/


Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.


BESÖK HOS SAMERNA 12 KM UTANFÖR UMEÅ 1655

Läsa mer: Ericson, Peter 2016-12-16. Besök hos samerna 4 lieues (12 km) utanför Umeå år 1655 (greve Loménie) Del1:2. Bloggen: South Saami History.


SAMISKA MINNESMÄRKEN I UMEÅ

Läsa mer: Isberg, Erik 2014-09-17. Umeå skyltar med samisk historia. Folkbladet

SAMER – INGA SPÅR EFTER ELDSTÄDER FRÅN SAMISKA KÅTOR VID FLOTTSUND

Läsa mer: Peter Berg och Ann Lindkvist 2016. Flottsund – vad-, färje- och broställe Arkeologisk utredning Kungshamn 1:1, 2:2, 3:1, 4:1, 5:1, Alsike socken, Uppland, Knivsta kommun, Uppsala län SAU rapport 2016:2


SAMER I JÄRVSÖ I HÄLSINGLAND

Historikern Peter Erocson har skrivit en serie om samer i Järvsö i Hälsingland

Samerna i Järvsö Del 1 av 5: 1650-1730
Samerna i Järvsö: Del 2 av 5, ”försenad inledning”, platserna, s k sockenlapparna ca 1740-….
Samer i Järvsö. Del 3/5: Sockenlapparna, slut på bete lokalt..

SAMISKT OFFERFYND FRÅN 1600 TALET MED JUNGFRU MARIA KOPPLINGAR

Pohjanen, Robert 2015 ETT SAMISKT SKATTFYND


SAMER - SVENSKA KYRKANS VITBOK

Fick ett tips av Sven Hallerdal att Svenska kyrkans två böcker om samer finns att ladda ned som pdf

Svenska kyrkan 2016: Vitboken om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna.
https://www.svenskakyrkan.se/vitboken

Läsa mer: Holmqvist, Kalle 2016. Samisk voodoo – en form av motstånd. Aftonbladet Kultur.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article22602165.ab

Arkeologi och Historia Januari 2017

NORSK VIKINGAHÖVDING INTE BEGRAVD I FRANKRIKE

Det var inte den norske vikingahödvingen Rollo från Möre i Norge som låg begravd i Normandie i Frankrike.

Läs mer: Strömsodd, Vegard 2016-11-23. 2016-11-23. Skjelettsjokk for norske forskere på vikingjakt. Nrk.no

KRISTNA NAMNET PETER PÅ RUNSTEN OCH FÖREMÅL

2916-11-22. Ett trälock med runor från Uppsala. Riksantikvarieämbetets K-Blogg.
10 MEST UPPSKATTADE ARKEOLOGISKA FYNDEN I VÄRLDEN ENLIGT HERTAGE DAILY


KULTISKA AMULETTRINGAR FUNNA INTILL HARGAR I STOCKHOLMSTRAKTEN
Rekordmånga amulettringar påträffades i Hjulsta vid arkeologisk slutundersökning (vecka 46). Kulturmiljö Mälardalen. KM:s hemsida.
OLIKA GUDAR UNDER VIKINGATIDEN


SPÅR EFTER HANDELSMÄN/KVINNOR I GAMLA UPPSALA

2016-10-03 Av yttersta vikt. www.arkeologigamlauppsala.se
DNA KAN AVSLÖJA VEM SOM GJORDE HÄLLMÅLNINGAR

I Finland finns det hällmålningar med avbildade handavtryck som har kommit till genom att konstnären blandat ockra och saliv i munnen, lagt handen på berget och sprutat ockran med saliven över handen och ett handavtryck bildats. En möjlighet är att dna från saliven kan finnas kvar i ockran på hällmålningen.

Läsa mer: Nilsson, Lars-Göran 2016. Ett 36 000 år gammalt konstgalleri. Allt om vetenskap 11-2016. (s. 40-43)

Historisk nyheter om Dalarna och Västmanland Jan 2017

Föredrag om arkeologi i Dalarna våren 2017



SAMISKA PLATSER I DALARNA EFTERLYSES

Läs mer: Hulander, Emma 2016-12-20. Dalarnas museum efterlyser spår av samer.
Dalarnas museum 2017. Spåren efter skogssamer i Dalarna

VIKINGATIDA GRAVHÖG FUNNEN I LEKSAND

Spår efter en gravhög funnen i Leksand i Dalarna.
– Vad vi kan se i dag är halva graven förstörd, men den andra halvan finns kvar. Den ligger under matjordslagret som är mellan 30 och 40 centimeter djupt, sade arkeologen Greger Bennström till Dalarnas Tidningar.


Hällberg Ankki 2016. Grävde en avloppsledning – hittade unik vikingagrav.dt.se


VÄSTERÅS UTSEENDE SKAPADES MEST AV EN PERSON

Från slutet av 1800-talet till 1960-talets rivningshysteri dominerades Västerås av byggnader som hade ritats av Erik Hahr (1869- 1944). Har du bott på Västerås stadshotell eller besökt museerna vid Karlsgatan 2 har du varit inne i ett hus ritat av Erik Hahr. Nu har en bok kommit ut om Västerås stora arkitekt, bakgrundsmaterialet har tagits fram av Jan-Åke Alkeblad, som tidigare innan pension arbetade på lantmäteriförvaltningen inom Västerås kommun och boken är skriven Ylva Öhlander och Anders Lif. Boken är utgiven av Västmanlands läns museum.

Läs  mer: Blom, Lasse 2016-12-28. Han som formade Västerås. Västerås Tidning.
http://www.direktpress.se/vasterastidning


JÄRNÅLDERS FISKARNAS GRAV/AR PÅ BJÖRNÖN I VÄSTERSFJÄRDEN I MÄLAREN

Södra Björnö i Västerås. Rivning av två fritidshus på Björnön.Arkeologisk kontroll. Gravgrupp Västerås 230:1-4. Södra Björnö 1:1. Västerås domkyrkoförsamling. Västerås kommun. Västmanlands län. Maud Emanuelsson. Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2016:66

SPÅR EFTER HALLSTA VIKINGATIDA GÅRD

Knektbacken Arkeologisk förundersökning inom fastigheten Knektbacken i anslutning till fornlämningarna 132:1, 133:1 och 133:2, Svedvi socken, Hallstahammars kommun, Västmanlands län, Västmanland Johan Klange Rapporter från Arkeologikonsult 2016:3008 Arkeologisk förundersökning.

GÅRD VID KÖPING I VÄSTMANLAND OFFER FÖR KLIMAT KATASTROFEN 536?

Ida Andersson skriver om ”Holmsmalma/Gålby – ett forntida maktcentrum i Köpingsboken 2016. Hon menar att  Holmsmalma/Gålby var en föregångare till Ströbohög och som försvann som gård på 500-talet.


HISTORIA: RYSKA FÅNGLÄGER I VÄSTMANLAND

I Bygd och bruk nr 5 2016 – Berättelser från Skinnskattebergs bergslag skrivs det om ”Rysslägret i Baggå” och en ättling till en av de ryska fångarna, Vitaly Pozdiakov, skriver i artikeln ”Ett ryskt människoöde under andra världskriget”.


Historiska brott och straff Januari 2017

Historiska brott och straff Januari 2017

GRANNE MED BÖDELNS TOMT OCH KÄLLA I VÄSTERÅS

En gård granne med bödels tomt och Skarprättarkällan har delvis grävts ut
Läs mer: Kvarteret Fingal i Västerås Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2015:87 Från medeltid till 1700-tal på Kyrkbacken

MASSMÖRDARE OCH HANS BÖDEL I SLÄKTFORSKARTIDNING

Om massmördaren Filip Nordlund som dödade flera personer på ångbåten Prins Carl utanför Tidö i Mälaren och eftersom Tidö tillhörde till Västmanlands län som blev han avrättat på Västerås fängelse. Om detta kan vi läsa i Västerås släktforskarklubbs tidskrift Arosiana 3-2016.

FOTOGRAFIET: Poeten och mördaren på samma bild.

Nils Holmdahl skriver om ett fotografi där poeten Dan Andersson och Uvbergsmördaren är avbildade på samma fotografi.

Läs mer:   Nils Holmdahl 2016. ”Uvbergsmördarens” Dan Andersson foto – än en gång. Finnmarken Förr och Nu Nr 2 2016. (11-12)

HISTORISK BROTT OCH STRAFF

 I Bygd och Bruk . Berättelser från Skinnskattebergs bergslag 2015. (s. 17) kan vi läsa om en 34-årig kvinna stod åtalad för misstänkt barnamord.

KÖPINGSBOKEN 2016 – MORD OCH GALGBACKAR

I Köpingsboken 2016 skriver Henry Segerström tre intressanta artiklar om historiska brott. I artikeln ”Liket i Ullvi ruddamm” skriver han om en den ryske krigsfången Zoftron som blev avrättad vid galgbacken i Virsta skogen i Björkskog socken.

Artikeln ”När Munktorps galgbacke blev riksbekant” handlar om när Christian Scherping sköt ihjäl majoren Magnus von Brömssen på Fågelsjö gård, utanför dagens Hallstahammar och blev avrättat vid Snevringe avrättningsplats 1778.

 I artikeln ”Våra okända galgbackar” tar Segerström upp brott som kunde leda till en dödsdom, bödlar i Västmanland och tre avrättningsplatser: Köpings stads galgbacke, som hade en egen lagrätt. Tilläggas kan att vid ett besök på Galgberget 2014 fann vi, Jouni Tervalampi och Kjell-Åke Jansson, åtta nedgrävningar efter avrättade. Åkerbo härads galgbacke som låg vid Virsta skogen och Snevringe avrättningsplats.  Tilläggas kan att vid ett besök vid Snevringe tingsplats 2014 fann vi, Jouni Tervalampi och Kjell-Åke Jansson, tingshögen, tillika avrättningsplatsen, och en nedgrävning efter någons avrättning.

Läs mer: Tervalampi, Jouni 2004a. Ett planerat mord vid Fågelsjö. Växpressen - Informationsblad för Växhuset i Västerås. Nr 9 Årg. 8  November 2004. sid 11,

 GALGBERGET I LINKÖPING

En arkeologisk undersökning har gjorts vid Galgberget i Linköping i Östergötland.


Läsa mer: Rönngren Johnny 2016. Galgberget i Linköping RAÄ 568:1, Innerstaden 1:1, Linköpings kommun och socken, Östergötland.