måndag 6 februari 2017

Västmanlands läns museum Forntidsutställningen



Västmanlands läns museum Forntidsutställningen
Karlsgatan 2, Västerås




Forntidsutställningen på Västmanlands läns museum fick kritik av en besökare för att vara dålig i en insändare i lokaltidningen VLT i januari 2017. Vad berättar då forntidsutställningen? Jouni Tervalampi besöker och granskar utställningen.

Maktens kvinnor genom tiderna

Av Jouni Tervalampi, februari 2017

Det är de rika kvinnorna som lyfts fram i Forntidsuställningen på Västmanlands läns museum – KRLG2 i Västerås. Kvinnor och samer är del av utställningen, vikingar lyser med sin frånvaro.



Smycken från kultprästinnor funna i Badelundaåsen i Hökåsen



Nr 1 i montern ”Bronsålder” är fynd från ett depåfynd på Badelundaåsen.

Vid den södra delen av den forna sjön Hoen (Kraft, 106, Tervalampi) låg det två gårdar: Alvsta och Jädra. Tre stycken olika nedgrävningar av kvinnliga bronsföremål låg inom ett litet område på Badelundasåsen vid Hökåsen (Bohlin, 125-132). De bars av kvinnor under olika tidsperioder, möjligen döttrar från samma släkt från Alvsta (Wellinder) eller Jädra gård. Vid högtider bar kvinnan sina smycken och kärl vid ceremoniplatsen vid Hökåsen skola, 200-300 meter söder om Badelundaåsen, där det finns en jätteskålgrop och hällristningar. I skålgropen kan det ha skett rituell malning. Fynden kallas depåfynd, men frågan är om de inte är jordoffer till Moder Jord eller Solguden/Solgudinnan (Tervalampi 2012).



Offer till Moder Jord vid ”Helgasjön” ca 600-500 f. Kr.



Nr 3 i montern ”Bronsålder” är fynd från en forntida helig sjö, möjligen Helgasjön (Torun Zachrisson, 78), idag benämnd Svartmyran där tre halsringar av brons tillverkade i samma verkstad hittades i myren ( Claeson, 66-71). Sjön var en helig på cirka 600-500 f. Kr. och ligger några hundratals meter från bronsåldergården Vångsta. De som har ägt gården har bytt till sig de tre halsringar och offrat halsringar vid tre olika platser vid sjön: Helgabogda och Stora Jacksbo. Det kan vara flera orsak: Att en kvinna från Vångsta hade svårt att bli gravid och offrade en halsring i sjön till Moder Jords ära och fortsatt med de två andra ringarna. (Tervalampi 2004, 11) Eller, så var de missväxt i ett eller flera år möjligen på grund av en klimatkatastrof. På en hällristningsplats på Badelundaåsen hade någon lämnat en malsten i en stor skålgrop där den låg tills jag fann den i mitten av 00-talet (Tervalampi 2012, 28-31).



Grav X (Okänd) - Sveriges guldrikaste grav från 200-talet



Nr 3 i montern ”Järnålder” är från Sveriges guldrikaste grav.
När arkeologer grävde ut Sveriges rikaste guldgrav döpte man graven till grav X (X för okänd). Idag vet vi bättre. Arkeologen Kent Andersson var den som lyfte fram att kvinnan i grav X hade fingerring och halsring av guld, glas och romerska kärl som stämde med en kvinnas grav på Själland. Att hon gifte sig med en hövdings son från Tuna i ett alliansäkteskap för att släkten skulle få tillgång till järn och dyrbara pälsverk (Andersson, Fernstål).



Sveriges största agraffknappar ägdes av en bygdehövding från Nicktunabygden på 400-talet



Föremålen i nr 2 i montern ”Utseende” tillhörde en man mellan 50-80 år.

Den rikaste kände mannen i Västmanland på 400-talet ägde Tuna-gården Nicktuna i dagens Tortuna socken. Familjen kontrollerade den södra av två bygder i Tjurbo härad som omnämns på 1300-talet, likt andra härader som hade två ihopslagna hundaren Siende (Gor hundare och Se hundare) och Tuhundra (de två hundaren). I mannens grav, som låg på norra sidan av Lillån (raä 106, Ström, 39-41), låg det fyra förgyllda agraffknappar och ett förgyllt reliefspänne och var tillverkade på Helgö i Mälaren (Ström, 41, Lamm, 22). Agraffknappar vid skjortärmen och mantlar bars både av män och kvinnor (Waller, 98, 106, 107). På två av agraffknapparna är motivet en triangel, möjligen en tresidig stensättning som förebild, och Oden samtalar med en av korparna Hugin eller Munin (Arrhenius, 198, Ström, 41, Lamm, 19).



Modet hos båtgravskvinnor på 800-talet



Utställningen lyfter fram kvinnor som begravdes på 800-talet som bar på samma smyckesmode; likarmat spänne med två ovala spännen, som två kvinnor som begravdes i urholkade stockbåtar vid Sagån i Sala (Almgren) som visas i nr 1 och 2 i montern ”Järnålder”, slädgraven från Sagån (Almgren, Tervalampi 2014, 11) som visas i nr 1 i montern ”Järnålder” och från båtgrav 75 ifrån Tuna i Badelunda (Schönbäck, 59) som visas i nr 4 i montern ”Järnålder”.



Samisk tillverkad båt och ett svärd ägt av en same



I utställningens centrum ligger en samisk tillverkad utspänd stockbåt med ett sydd sidobord på sidorna av båten (Larsson, 369, Schönbäck, 66 ). Det var en kvinna med en völvastav (Elgh) som låg i båtgraven 75 vid Tuna gården även benämd som Junkertuna, i dagens Tuna i Badelunda (tidigare Furby) socken, 1,5 km norr om stadsdelen Bjurhovda i Västerås. Båten var hennes och hon hade beställt båten av en samisk båtbyggare som levde i Västmanland. Gården tycks ha haft återkommande kontakter med samerna. Fem sprickor i stockbåten har alla lagats på samma sett, plana träribbor har sytts fast ovan sprickan (Schönbäck, 64-66). Ägarinnan till gården och båten har sänt efter en samisk båtbyggare för att laga sprickor, möjligen flera gånger.

Ett föremål i utställningen har ägts av en same. I montern ”Järnföremål” hänger ett tidig medeltida svärd (1100-talet ?) som kom från en plundrad stensättning från en samisk gravö, nu längst ut på Djupnäs udde i sjön Åmänningen (Tervalampi). Svärd var vanligt hos samerna (Inger Zachrisson, 80,83), men väldigt ovanligt hos de västmanländska vikingarna.

Föremålen från utgrävningarna från de samiska gravarna från 600-talet vid Virsbosjön (Torun Zachrisson, 69) finns inte med på utställningen.



Läs mer om samer på utställningen Vikingar på Historiska museet i Stockholm


av Jouni Tervalampi 2017


















ÖSTJÄDRASKATTEN ÅTER PÅ VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM


Västmanlands största silverskatt på Västmanlands läns museum


 Av Jouni Tervalampi, 24 juli 2017


 


Förra gången jag såg delar av Östjädrajädraskatten, som är Västmanlands största vikingatida skatt, var 2014, då hade utställningsansvarige lagt mynten på rad. Nu när Östjädraskatten åter finns på Västmanlands läns museum har den utställningsansvarige lyckats mycket bättre och lagt de dansk-skånska delen tillsammans. Personen har lyckats pussla ihop 13 delar av silverspännet av Hiddensetyp till ett helt runt spänne. Det visar att spännet var helt och bröts i delar vid Järna i Dingel hundra, och inte var delar av olika Hiddensehängen.Bra gjort! 


Till vänster om Hiddensespännet ligger 8 stycken Hedebymynt av silver och till höger om spännet 8 ½ Hedebymynt av korsformstyp där flera av mynten är stämpelindetitska med två fynd från Skåne, tillsammans med andra silverfynd att vissa forskare anser att fynden kommer från ett uppdelat samlat fynd. Hur och varför skatten hamnade i Västmanland är en gåta.


Ovanför danska-skånska mynten syns de arabiska mynt och längst in de övriga delarna av klippta silverdeler från den dansk-skånska delen av skatten.   


 


Placeringen av silverskatten från Östjädra i Dingtuna socken är placerad i rätt geografisk del av Västmanland i rätt monter där vi finner svärdet från Skärvsta och en smedstång från Östra Skogsta  från Lillhärad socken norr om Dingtuna socken.





Läs mer:






Almgren, Oscar. 1907. Vikingatidsgrafvar i Sagån vid Sala. Fornvännen 2. Stockholm. pdf
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/545/1907_001.pdf?sequence=1
Andersson, Kent 2011. Äktenskapsallianser över vida områden – Tunagraven. Guldålder svenska arkeologiska skatter. Balderson förlag. S. 38-47.
Arrhenius, Birget 1994. Järnåldern. Stenåldern - Bronsåldern - Järnåldern. Signums svenska konsthistoria. Lund. S. 163-225.
Bohlin, Anne, Västmanlands bronsålder. VFÅ XLVII 1967-68. S. 98-162
Claeson, Claes, Tre västmanländska halsringar från omkr. 600 f. Kr. VFÅ XXIV 1936. S. 66-71
Elgh, Stefan 2014. Völvan i Badelunda. Tema Forntid: Spaning 22-23. S. 28-31
http://www.vastmanlandslansmuseum.se/files/2/35/spaning_forntid.pdf
Fernstål. Lotta 2004. Delar av en grav och glimtar av en tid. Om yngre romersk järnålder, Tuna i Badelunda i Västmanland och personen i grav X. Stockholm Studies in Archaeology 32
Kraft, John, Gorunda.
VFÅ 71 1994. S. 103-112
Lamm, Jan-Peder, Nicktunafyndet.
VFÅ 61 1983. S.15-23
Larsson, Gunilla 2007. Ship and Society. Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden. Aun 37. Uppsala University, Department of Archaeology and Ancient History.
Schönbäck, Bengt 1994. Båtgrav 75.
Tuna i Badelunda. Guld, kvinnor, båtar 1. Västerås kulturnämnds skriftserie 27. S. 44-73.
Stiftelsen kulturmiljövårds vetenskapliga program 2009 pdf
http://www.kmmd.se/PageFiles/383/Vetenskapligt%20program.pdf
Ström, Krister 1974.
Fornlämningar och fornfynd i Tortuna socken. Tortuna hembygdsförening. Bergstrands Tryckeri.
Tervalampi, Jouni 2004. Slädarna från Saladamm vid Sagån. Silverräven. Medlemsblad för Sala Släktforskarförening, 6 februari 2004 Nr 14. S.11
Tervalampi, Jouni
2012. Solmyter. Eget förlag
Tervalampi, Jouni (manus under arbete) Utan titel.
VFÅ = Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands läns museum
årsskrift 1874-2001
Waller, J. 1996. Dräktnålar och dräktskick i Östra Mälardalen. AUN 23. Uppsala.
Welinder, Stig, Gravfältet vid Alvesta.
VFÅ 62 1984. S. 163-176
Zachrisson, Inger 2006. För tusen år sedan – En resa bland sydsamer. Sápmi YIK – Livet i samernas bosättningsområde för ett tusen år. Sami Studies 3. Red. A. Amft & M. Svonni. Umeå universitet. S. 75-84.
Zachrisson, Torun 2009. Del 2. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Vetenskapligt program 2009. Kulturmiljövård Mälardalen Skrifter 1. Västerås. S. 23-116

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar