fredag 13 november 2009

STENKLOT PÅ GRAVAR

ELLER, HADE DE EN HELT ANNAN FUNKTION?
Av Jouni Tervalampi november 2009

Den norske arkeologen Frands-Arne Stylegar skriver på sin blogg om ”heliga vita stenar” – stenklot - där han nämner två fynd från Västmanland; ett stenklot från Bjuggsta i Kungsåra socken, efter den gamla Stockholmvägen mellan Irsta och Sagån. Det andra stenklotet är den vid Johannisbergs herrgård vid Mälarens strand i Lundby socken, sydväst om Västerås.
Där ställer han sig frågan om man inte bör omtolka de runda stenkloten. Han menar att många stenklot inte är runda, utan vissa är penisformade och många har en platt undersida. De med platt undersida verkar vara mer att de skulle ha stått på ett trägolv (eller möjligen på en stenhäll). Frågan bör ställas: Tillverkades dessa ornerade gravklot enbart som gravgåva?
Eller, hade de en rituell eller kultisk funktion innan de blev gravklot? Var de verkligen gravklot? De skiftliga källorna från Västmanland ger inga säkra belägg att de ornerade stenkloten skulle ha legat på gravar. Varför skulle forntiden människor tillverka ornerade stenklot med platt underdel om de skulle läggas på graven?

Kloten vid Västerås gamla hamn

Vid södra ändan av fastigheten, Hamngränd 10, det gamla Tullkammarhuset, söder om Kungsängsgatan fanns två så kallade ”runda gravklot” tills i början av 2000-talet innan de togs bort. Onsdagen den 5 mars 1930 skrev signaturen "Ge" en artikel "Runda kultstenar i Västmanland" i Vestmanlands Läns Tidning där han nämner stenar från det gamla tullhuset:

Av övriga kända kultstenar i våra trakter märkas främst de båda utanför tullhuset vid Västerås hamn. De är så gott som lika stora, cirka 40 cm i genomskärning och åtminstone den ena bär spår efter inhuggningar, bl. a. en omslutande slinga. Varifrån de kommit har ej stått att erhålla någon upplysning om. . .De pryda emellertid väl sin plats utanför tullhuset, och en obestämd känsla säger, att de ej ligga alls illa vid Mälarens strand.
Det ena stenklotet har en inhuggen ring runt stenen. Lägg märke till att stenkloten har en platt underdel.

Foto: Jouni Tervalampi

Bjuggsta, Kungsåra socken

På 1800-talet grävde några vid en kulle i Bjuggsta i Kungsåra socken och där fann de som grävde ett stenklot med en platt undersida tillsammans med aska, ben och delar av urnor. Stenen var av vit sandsten.

Teckning ur: Svenska Fornminnesföreningens tidskrift 2 (1874).

Lundby kyrka

Fram till 1841 fanns ett stenklot inmurad i väggen till vapenhuset i Lundby kyrka väster om Västerås. Stenen har mönster runt stenen och på ovansidan av stenen. Den är plan både på under- och ovansidan. Stenen skänktes till Historiska museet i Stockholm. Vid ett besök vid museet för cirka tio år sedan stod stenklotet i Guldrummet.

Teckning ur: VFÅ 1874

Johannisbergs herrgård

I Olof Graus bok Beskrifning öfver Wästmanland från 1754 skriver han:


Önstenborg, som i fordna tider utan twifwel warit en skans eller fästning för gården: Mycken sten, och teckn til ingången eller öppning på honom synes ännu: Derifrån har den stora stenen kommit, som nu förwaras uppe wid gården, hwilken är hwit, hel trind, som ett klot, och hafwa på honom warit ristade bokstäfwer förr at läsa, som nu äro förnötte.


Det vita klotrunda stenen, 70 cm i diameter, av kvarts ligger på en liten berghäll till infarten till Johannisbergs herrgård, sydväst om Västerås, cirka 150 meter från Mälaren. Vid ett besök sommaren 2008 tittade jag på stenen som var beväxt med lava och inte alls kritvit. På toppen av stenen finns en liten skålgrop, 6 cm i diameter och en cm djup. Några nötta bokstäver kunde jag inte se, men strax nedanför skålgropen fann jag ytterligare en liten skålgrop som var tunnt inknackad med en fyrkantig ställning till som var ristad av ett spetsigt föremål, möjligen med en järnkniv.
Däremot tror jag inte att stenen kommer från forna borgen Östensborg som ligger cirka 1,5-2 kilometer från Johannisbergs herrgård. Fornborgen låg på en mindre ö på 400-500-talet. Jag tror att den låg på toppen på den 18 meter höga kullen öster om Johannisbergs herrgård. Det var en liten ö på 400-500-talet, cirka 200 x 100 meter. I slutet på 1670-talet byggde krigsrådet Gyldenhov en väderkvarn på toppen av kullen. Då tror jag att man tog ned stenen ned till herrgården.

Foto: Jouni Tervalampi

Sippersta, Dingtuna socken

Vid den gamla dansbanan vid Sippersta i Dingtuna socken stod ett stenklot, 55 cm hög, som har mönster runt stenen och fyra skålgropar i rad ovanpå stenen. Stenen har en platt undersida. Stenen står idag utställd i Västmanlands läns museum.


Romfartuna

I Historiska museets samlingar finns ett vitt stenklot med mönster som ska blivit funnen i Romfartuna.

Till sist skriver Frands-Arne Stylegar om fallosformade vita stenar med koppling till samiska sejter. Mycket intressant! Jag förstår exakt vad han menar. Det får jag skriva vid ett annat tillfälle.

Läsa mer: Stylegar, Frands-Arne 2009 ”Hellige hvite steiner” – panis, penis eller seidi. Bloggen: Arkeologi i nord.
http://arkeologi.blogspot.com/2009/11/hellige-hvite-steiner-panis-penis-eller.html
Drakenberg, Sven Västmanlands Fornminnesförenings samling av föremål tillhörande forntro och folksed. Västmanlands fornminnesförenings årsskrift 1931. sid 54-73
Hermelin, Olof 1874 Svenska Fornminnesföreningens tidskrift 2.

Stenklot från Lundby kyrka SHM 6607:2
http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=20961
Stenklot från Romfartuna socken SHM 15 393
http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=227050
Stenklot från Johannisbergs herrgård (tidigare Lundby sn) Västerås raä 305
Riksantikvarieämbetets Fornsök: http://www.kms.raa.se/cocoon/fmis-public/search.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar